SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Tanya Holm om Mellanöstern / Ilskans dag, del I

Ilskans dag, del I

Kairo den 25 januari är en dag som går till historien. Demonstranterna kallar den Ilskans dag. Många har fått nog. I Jemen utropades torsdagen den 3 februari till Ilskans dag.

Tawakkol Karman kallade jemeniterna till gatorna för att demonstrera mot regimen. Hon är journalist och startade 2005 ett nätverk för kvinnliga journalister. Hon är människorättsaktivist, nyligen arresterad för uppvigling då hon deltog i en 10 dagars protest i följderna av den tunisiska revolutionen. Hon är också en ledande röst inom oppositionspartiet al-Islah, och har nyligen kritiserat en föreslagen konstitutionsändring, därför att den skulle ge presidenten möjlighet att regera på livstid.

Karman har kritiserats. Förutom sitt deltagande i oppositionspartiet al-Islah som har 46 säten i parlamentet är hon aktiv i ett annat parti med samma namn. Det senare saknar politisk representation och har kritiserats i såväl arabisk som västerländsk media för att delvis ha en islamistisk grund. Denna kritik drabbar möjligen även det parlamentariskt representerade al-Islah, vars partiprogram kan läsas på engelska här.

Kritiken mot Karman handlar dels om att hon skulle stödja, och rentav företräda, islamism, dels att hon inte kan företräda det jemenitiska folket eller civilsamhället. Hon är onekligen al-Islahs ansikte.

Demonstrationerna i Sana var, under ilskans dag, framförallt organiserade av oppositionen och al-Islah. Till skillnad från demonstrationerna i Tunisien och Egypten reser sig Jemens protester inte ur något civilsamhälle. Ändå lyckas demonstrationerna locka människor utan partipolitiska lojaliteter. De enas i slogans om förändring. Men hur mycket mer de har gemensamt är otydligt.

Jag sökte upp dem som sa sig vara sina egna. För att tala om vad de vill och varför de demonstrerar. Och så frågade jag människor varför de väljer att inte demonstrera.

Jag talade också med oppositionens anhängare, om vilken förändring det är de ropar efter. Och så samtalade jag med dem som kramade plakat med president Salehs ansikte, och frågade varför de gillar presidenten så mycket.

Texter och bilder följer, de kommande dagarna.

den 3 februari 2011