Människor demonstrerar i Jemen, i södern och även här i norr. Protesterna når utanför landsgränserna via nyhetssidorna, möjligen därför att kopplingen till Tunisien görs.

Visst finns ett samband. Det finns de som kämpar för ett maktskifte även i Jemen. De vill se lika genomgripande förändringar här såsom de som, med största sannolikhet, följer i Tunisien.

Men Tunisien är nog inte orsaken till protesterna.

På Jemens gator och torg samt vid universitetets campus visar människor sitt stöd till det tunisiska folket. Och på så vis får de gehör - också för sin sak - i västvärlden.

Alldeles oavsett att al-Jazeera rapporterar att demonstrationerna är unika och de största protesterna någonsin mot president Ali Abdullah Saleh, har jemeniter protesterat tidigare, också i större omfattning. Då har det antingen inte uppmärksammats eller så har demonstranterna stämplats som rebeller och terrorister.

Nu är de istället frihetskämpar. Tunisien tycks alltså ha fått Västvärlden att vakna, snarare än Nordafrika och Mellanöstern. Hör upp!

Utanför Jemens huvudstad finns de som hackar sönder elledningarna för att jävlas med regeringen. De anklagas för att vara sabotörer. Men, hur skulle de själva argumentera för sin sak?

Det finns människor som kämpat, igen och igen tills antalet strider blivit sex, för ökad autonomi och minoriteträttigheter, i norr. De kallas Houthirebeller, av såväl regim som media. De anklagas för att vara fundamentalister som vill införa ett islamistiskt styre i hela landet. Själva vittnar de om förtryck och övergrepp. De vill ha upprättelse och kompensation.

I tisdags dömdes journalisten Abdul Elah Haidar Shaea, till fem år, och kollegan Abdul Kareem al-Shami till två år, i fängelse. De anklagas för att vara terrorister och dömdes för att ha startat upp en militant gren av al-Qaida på Arabiska halvön.

- Jag står inte inför en domstol att överklaga till, jag är enbart framför ett gäng som har kidnappat mig, sa Shaea – enligt Yemen Observer - när domen lästes upp.

När Nord- och Sydjemen enades blev Nordjemens president Saleh president för hela landet. Jemen är en diktatur, liksom så gott som alla Mellanösterns länder och Saleh sitter än vid makten. I södern finns människor som är djupt besvikna att något maktskifte aldrig blivit av. De protesterar och vill bryta sig loss från diktaturen. Då de får nyhetsstatus stämplas som terrorister och rebelliska separatister, också i media.

Även om Jemens civilsamhälle inte kan mäta sig med Tunisiens finns genus- och journalistnätverk, kvinnoorganisationer, fackföreningar, akademiker och oberoende revolutionärer också här. Här finns minoriteter som slåss för sina rättigheter och här finns ilska, frustration och klokhet. Med protesterna i Tunisien har de fått ett kort att spela med.

Världen utanför kan visa sitt stöd och ställa krav på den regim som ständigt åberopar suveräniteten som ett sätt att regera i mörker. Samma regim ropar ”terrorist” och få mer pengar i bistånd, samtidigt som epitetet används till att tysta kritiker. Det tycks som att de diktatoriska regimerna – till viss del - haft media på sin sida, det håller onekligen på att ändras.

Och!

Förändringen tycks ske tack vare det tunisiska civilsamhällets högljudda och ihärdiga protest. Tunisierna visade inte bara Ben Ali, utan även journalisterna var skåpet ska stå.