Du är ensam, min vän. Ingen annan är rädd. De är rationella. De sköljer statistik över dig, om hur mycket större risken är att du dör i en trafikolycka än i terroristattentat. Visst förstår även du att sannolikheten är högre att extremhögern terroriserar, i Europa, än att en människa gör jihad på det mest militanta vis. Var då inte skrajsen, säger de – var ett lugnt lallande fån.

Fån, inte därför att alla bör kissa på sig i rädsla för ytterligare islamiska, eller högerfascistiska, terrorattentat. Utan därför att det är just fånig den blir som ger bort sina känslor, som vore de inte passande i ett förståndigt svensk samhälle.

Jag hörde dig förklara för din katt igår att det tycks vara ett politiskt ställningstagande att inte vara rädd. Icke-rädslan är upplyst och, om inte respektfull, åtminstone tolerant. ”När våra känslomässiga reaktioner ska följa ur en politisk strävan då är vi knasbollar”, sa du. Och hade rätt.

Känsla och handling. Relationen är komplex, och tanken ska läggas därtill, eftersom vi har ett förnuft. En rädd människa är inte farlig därför att hon är rädd, det gäller alldeles oavsett om rädslan är befogad eller inte. Så vet, att en rädsla som din inte övergår i handling, utan att förnuftet får säga sitt.

Din storebror är skraj för spöken. Och du avstår från att svara honom att de inte finns. När han berättar om sin rädsla kastar du ingen vetenskap mot honom. Du är ingen rationalist. Spinoza är lika tråkig för dig som kampen mot passionerna. Och du vet att rädslan, i sig, varken leder en människa till vansinne eller elaka handlingar. Rädslan finns där, som den är, och den bör ingen anklagas för.

Du säger att du är rädd, att Sverige ter sig som en mindre trygg plats. De som inte förmår att möta dig där du är, de som skjuter dig ifrån sig, de tycks uppleva din rädsla som hotfull. Men vet, att du skrämmer mig inte.

Jag förstår att du är rädd, rädsla är en sund reaktion på skrämmande händelser. Och dagen kommer aldrig då jag säger att din rädsla fördunklar perspektivet, att den för dig till främlingsfientlighetens och islamofobins hatiska skog. Det är med säkerhet jag säger att rädslan inte gör att du förlorar dig där bland vildvittror och groll. Din värme och klokhet tillåter det inte.

De andra kan få fasa det. De fruktar att rädslan för terrorism för med sig ökad diskriminering, fientlighet och fobi. De är minsann rädda de också! Argumentera inte emot dem. Lyssna, koka te och spela lågmäld jazz i bakgrunden. Och när de fått säga allt vad de känner, kan du dela det kloka bara katten din fått höra. Om att du tror ett annat utfall är möjligt.