SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Tanya Holm om Mellanöstern / Stockholm, Stockholm - del II

Stockholm, Stockholm - del II

"Hej Tanya, gillade din artikel om Sthlmsattentatet – men undrar naturligtvis vad du menar med detta halvsagda?
 
Även om de islamiska urkunderna som sådana inte innehåller ett budskap om att terrorismen är berättigad, kan det visst ha med islam att göra att vissa som studerar religionen tillskriver den det budskapet, och agerar därefter. Detta skulle jag argumentera för, om det inte vore för den europeiska islamofobin och främlingsfientligheten, som då möjligen skulle få ytterligare vatten på sin kvarn."

Okej, okej, här följer några rader om det jag höll tillbaka igår.

En religion, vilken som helst, är mer än sina urkunder. Religioner handlar framförallt om tolkningarna och de sätt som människor tror. Islam, liksom judendom och kristendom, handlar, förutom urkunderna (i islams fall Koranen och haditherna), om hur de heliga texterna omsätts i mänskliga handlingar – det vill säga om det som människor gör i dess namn. Islam är inte bara orden om frid och nåd och recitationerna om dem utan även det faktiska utövandet av den friden och nåden, av de troende.

Religiösa urkunder har ingen självrådande effekt på dess läsare, studenter, anhängare - de framtvingar inget beteende hos oss. Den som tror och studerar texterna och lyssnar till religiösa ledare är aktiv och tolkande, därför finns många olika sätt att vara jude, kristen eller muslim på. Man kan förstå saker olika. Man kan missförstå. Man kan säga, som många, att de abrahamitiska religionerna inte har någonting att göra med de krig, våldsdåd och övergrepp som skett och sker i dess namn. På så vis slipper man kännas vid religionernas mörkare delar samt skavankerna i det egna ledet.

Men.

Om exempelvis en person avhåller sig från att stjäla och istället delar med sig till dem som har mindre enbart därför att den tolkar islam till att påbjuda det – har islam, i mötet med denna person, skapat generositet och omtanke och hindrat stöld. Ifall personen enbart skulle utföra handlingarna, därför att den anser att islam påbjuder det, anser jag att religionen – i mötet med denna person - kan sägas ha orsakat handlingen. Det spelar mindre roll vad som de facto står i och sägs om urkunderna. Även om islam inte ständigt uttrycks i givmildhet har religionen frambringat givmildhet i fallet ovan.

Kristendomen är mer än ett budskap om förlåtelse och att vända andra kinden till, människor har krigat, kolonialiserat och mördat i dess namn. Man invänder att de inte var riktiga kristna. Att de hamnat på avvägar. Att kristendomen inte tillåter någon att skada en annan. Men, vad tjänar dessa invändningar till? Vad gör det vad som står och inte står när vissa läst och läser Bibeln så - och handlar därefter. En människa kan vara både kristen och taskig.

De abrahamitiska religionerna är inte allas lilla gullebarn. Och de överlever det. Kristendomen finns kvar trots grymheterna som skett i dess namn. Och islam kommer att förbli även om de elakheter som sker av islamister, jihadister, wahabister kopplas till religionen. Islam förblir fridfull och kärleksfull även om religionen inte uteslutande handlar om det. Även om den också – ytterst sällan - är ett vapen i en annan kamp.
den 13 december 2010