Extremister och fundamentalister finns inom de flesta trossamfund och politiska rörelser. Ständigt knuffas de ut och man säger att de egentligen inte tillhör. Den
och den och den tror fel, tycker tokigt, misstolkar och går för långt. Hon är
ingen riktig feminist och han var visst ingen kommunist, kristen eller muslim.
Vid Sanaa universitet beklagar en av studenterna 'terrorattacken' i Stockholm. Han har följt brittiska nyheter och är väl insatt.
”Islam är en relation mellan var och en, och Gud”, säger han. Som för att visa att han vet bättre än att tvinga den egna tron på andra, eller använda den till att skada dem. ”Islam har inget med terrorism att göra, terrorister är inte muslimer, de är vilsna!”
Vilken islamisk terrorist som helst skulle protestera. Det bråkas om den riktiga tolkningen av jihad (som kan förstås både som ett heligt krig och en kamp för Gud). Och mer eller mindre alla tycks mena att den sanna meningen av jihad finns inneboende i de islamiska urkunderna (Koranen och haditherna). Många menar sig känna till den.
Vissa betonar att det heliga kriget framförallt handlar om den inre kampen – som varje troende för med sig själv, i hopp om att bli en bättre människa. Andra säger att det är ett faktiskt krig som bör föras exempelvis då främmande makter invaderar det egna, islamiska, territoriet. Ytterst få anser att terrorn i New York år 2001, Madrid 2004 och London 2005 är ytterligare exempel på ett heligt, i bemärkelsen välsignat, berättigat, förordnat, krig.
De allra flesta resonerar, liksom universitetsstudenten, att jihad inte har någonting med de uppmärksammade terrorattackerna att göra. Attackerna beror på misstolkningar och missuppfattningar av urkunderna.
Låt anta att det stämmer att jihad, tolkat 'rätt', har ingenting med terrorattackerna att göra. Låt anta att det förhåller sig så som universitetsstudenten påstår, att den islamiska terrorismen blott är en missuppfattning av islam. Säg att den sanna religionen är rakt igenom fredlig och kärleksfull. Har islam därmed ingenting att göra med dem som utför attentat, i dess namn?
Även om de islamiska urkunderna som sådana inte innehåller ett budskap om att terrorismen är berättigad, kan det visst ha med islam att göra att vissa som studerar religionen tillskriver den det budskapet, och agerar därefter. Detta skulle jag argumentera för, om det inte vore för den europeiska islamofobin och främlingsfientligheten, som då möjligen skulle få ytterligare vatten på sin kvarn.
Till studenten vid universitetet sa jag att jag inte håller med honom. Islam tycks mig mer än han vill kännas vid. Än viktigare är att religionen inte sprängs i bitar när en terrorist detonerar, i islams namn. Därför att religionen är större än så, vilket han själv visar.