Han är i 30-årsåldern. Hon ser också ut att vara där. Han är en av Jemens européer och hon är jemenitiska här. På en takterrass i gamla Sanaa träffas de för första gången.

Han beklagar att han inte fick tillstånd att göra pilgrimsfärden till Mecka, från Jemen. Hon har gjort den flera gånger, framförallt som barn och förresten ”välkommen till islam!”, säger hon. Det är fint att hälsa konvertiter så, han tackar.

”Om jag ger dig min islam ger du mig då din frihet?”, undrar hon och fortsätter. ”Varsågod, ta islam! Här har du Jemen, jag ger dig allt om du ger mig ditt land och friheten”.

Hon är inne på sin andra drink och han dricker läsk. ”Allt är förbjudet”, säger hon. ”Jag vill ha roligt. Jag vill leva i frihet, men…”. Med fingret mot glaset, ”förbjudet!”.

När hon frågar svarar han att han gillar Jemen. ”Varsågod!”, skrattar hon. ”Stanna här, så tar jag din biljett tillbaka.” Lämnar hon Jemen behövs ingen returbiljett. Hon återvänder inte. ”Jag stannar och dansar.”

”Du vill ha islam men islam är inte skoj.” Roliga stunder är bleknande minnen, säger hon, från barndomen. Sedan ska man genom helvetet, för att komma till himmelriket. ”Himmel och helvete, oj, oj.”

Hon tänder en cigarett, dricker av sin drink och skrattar. ”Så, ger du mig friheten i utbyte mot islam?”.