Eid al-Adha är en av islams två högtider. Den avslutar den årliga vallfärden till Mecka och firas till minne av profeten Ibrahim, eller Abraham, som var redo att offra sin son till Gud. I en senare del kommer bilder och en rapport från firandet i Jemen, men först vill jag stanna vid den berättelse som återkommer i judendom, kristendom och islam, som ett prov på en profets storhet.

Att Ibrahim, eller Abraham, var redo att offra sin egen son framhålls i de tre religionerna just som ett tecken på någonting gott, det vill säga hans tilltro till Gud och hans fruktan inför honom. Sonen, Isak eller Ismael, skonades då det räckte för Gud att veta att Ibrahim var redo att utföra handlingen, den behövde inte fullbordas. (Judar och sedermera kristna menar att Isak var det tilltänkta offret, men muslimer spårar sin härkomst till Ismael och menar att det är han som åsyftas i berättelsen.)

Sonen Isak eller Ismael själv var inte gammal nog att fråga, men, det finns ingenting i berättelsen som pekar på att Ibrahim skulle ha talat med Ismaels mor Hagar, eller Isaks mor Sara, innan han tog beslutet. Det finns ingenting där som låter människor dra en gräns för vad som faktiskt är möjligt för en att göra för Gud – eller överhuvudtaget. Att Gud inte visar sig ledsen över vad han utsätter Ibrahim för är ytterligare svårt att förhålla sig till.

Gud är, i berättelsen, vårdslös som placerar Ibrahim i dilemmat att antingen svika sin son eller Gud. Däri tvingas Ibrahim ofrånkomligen att svika sig själv - antingen som familjefar eller som profet och troende. Gud begär att människan sviker sig själv, och en av dem som är henne kärast, för, ja för Guds egen skull.

Jag ogillar berättelsen. Men gillar Eid al-Adha, som firas av muslimer världen över idag (med undantag för dem i Nordamerika som sparar presenterna och det roliga till morgondagen). Eid al-Adha har en annan tradition med sig som handlar om kärleken och omtanken mellan människor, dem man har nära och andra man kan göra något för. Man umgås med släkt och vänner och delar med sig till dem som har det svårt.

Läsaren önskas Trevlig Eid, från Jemen – varifrån en rapport från festligheterna följer snart.