Så är Jemen tillbaka på nyheterna, igen. Världens centrum, skulle man kunna tro – omvärldens blickar stirrar obönhörligen hitåt.

”Vad tycker du om Jemen?”

Frågan börjar bli tjatig. Men ibland ska en ansträngning till.

”Det är fint.”
”Livet är bra här. Vi är bra människor.”
”Ni är kändisar, afghanerna är passé i jämförelse, till och med palestinierna börjar bli ute.”

Han är tyst och röker sin cigarett.

”Vi är bra människor. Och Jemen är fint, titta!”
”Ja. Det är vackert här...”

Sanaa vilar i en bergsfamn, på 2400 meters höjd. Bergen är bruna som de staplade stenhusen. Visst är det vackert.

”…men det syns inte på nyheterna.”
”Nyheterna?”
”Ja, i andra länder sitter de och tittar på nyheterna och där ser de Jemen, Jemen, Jemen, terror, bombpaket och al-Qaida.”
”Jag har sett. Men Jemen är bra.”
”Ja, ja, ja. Men de ser inte Jemen för al-Qaida är i vägen.”

Han blir tyst igen.

”Men jag tycker om Jemen. Jag bor ju här...”

Han röker utan att säga någonting.

”...och så länge man inte tittar på nyheterna känner man sig trygg här – då ter sig Jemen enkelt och behagligt.”

Han vill inte prata mer.

Framöver, i november, kommer bloggen att fokusera på det vardagliga, i hopp om att visa ett Jemen som vännerna här skulle känna igen. Terrorismen, korruptionen och texter om andra tråkigheter får stå tillbaka för det alldagliga livet.

Bilder säger ofta mindre än 1000 ord, de som hävdar annorlunda väljer inte sina väl. Fastän jag kommer att göra det, illustreras novemberbloggen av egna amatörbilder härifrån.

Först ut är ett fotografi av ett hus. Det är enkelt och ser ut som de flesta andra hus i Gamla Sanaa. Fast huset nedan är det jag delar, bor och skriver i.