När omvärlden tittar mot Jemen och lägger sig i fokuserar den ensidigt på våldet, kriget som tenderar att blossa upp i norr men framförallt det kring al-Qaida. Det har dröjt till dess att regeringar och myndigheter utanför Jemen nu, i undantagsfall, utreder och talar om korruptionen.
I Jemen är människor väl förtrogna med den. Folket pekar ut polisen som landets mest korrupta myndighet, och vet det som utredare nu finner: korruptionen genomsyrar hela samhället.
Korruption. Bland Jemens lagar finns ingen definition att finna.
Skulle Jemen lyckas ta tag i korruptionen skulle landet stabiliseras. Så resoneras, skrivs, påtalas, bland Jemens journalister och intellektuella.
Den jemenitiska staten är akutstyrd. Den reagerar på ilskenheter och verkar för att hålla landet enat och fritt från inbördeskrig. Därtill gör den vissa ansträngningar för att bekämpa fundamentalism och terrorism. Den lyckas inte. Det räcker inte.
Dr Mohamed Abdo Moghram, från juridik- och shariafakulteten vid Sanaas universitet, menar att “korruptionen är en allvarlig huvudvärk som slår mot alla aspekter av det jemenitiska livet”. I Political Culture of Corruption and State Corruption in Yemen påpekar han att medborgarna behöver ta en mer aktiv roll i de politiska beslutsprocesserna. Därför bör medborgardeltagandet institutionaliseras.
Idag fungerar inte de statliga institutionerna, korruptionen är på väg att bli en tvingande kraft, enligt Abdo Moghram. Antalet fattiga och arbetslösa tornar upp medan inflytelserika tjänstemän berikas av ett maktmissbruk som ökar dramatiskt.
Abdo Moghram pekar ut vad han anser borde vara de viktigaste förändringarna i det jemenitiska samhället: Ansvarighet (accountability), öppenhet, decentralisering, verklig direktdemokrati och governance samt ett fungerande domstolsväsen. Det ska alltså vara möjligt att utkräva politiskt ansvar, granska makten, dela den och ge folket större möjlighet att påverka politiken. Därutöver behövs ett rättsväsende som fungerar. På så vis bekämpas korruptionen.
Abdo Moghram diskuterar inte terrorismen. Men, med förändringar som de han påtalar kommer Jemen att ha förutsättningar att långsiktigt bekämpa terrorismen. Den kampen får aldrig vara akutstyrd, som den nu är, då blir den utdragen. Då kureras symptomen medan sjukdomen sprids.
Den jemenitiska statens största utmaning består i att bekämpa den egna korruptionen och att ta tag i den som råder i privat sektor.
Terrorismen då?
Terrorismen kan, i viss mån bekämpas, i det att människor får utbildning, sjukvård och möjligheter att komma till sin rätt. En radikal stig växer igen när något annat, som ter sig bättre, uppenbarar sig och blir möjligt.
Militant islamism handlar inte enbart om hur islam tolkas (eller som så gott som alla muslimer säger: misstolkas), det handlar om orättvisor och bristande möjligheter. Fundamentalism gror ur sociala tragedier. En korrupt stat som Jemen förmår inte ta sig an de sociala orättvisorna och bekämpa terrorismen. Men, skulle staten gör upp med korruptionen och ’ställa sig i folkets tjänst’, kunde Jemen förändras till det bättre. Då fick staten en legitimitet den ännu inte förtjänar. Och människor de möjligheter de förtjänar, men ännu inte har.