Stat, territorium & kontroll – hand i hand. Som bröder, utklippta i papper, med händer hakade i varandra. De trivs ihop i en Nation - en avgränsad plats, bebodd av en (förmodad men bara händelsevis sammanhållen) skara som kontrolleras centralt. Demokrati eller inte, någon sorts ordning råder.
Inte i Jemen.
Här står pappersbröderna var för sig. Staten, territoriet, kontrollen – som ensamvargar. Den förste är korrupt, den andre är styckad (i delar bebodda av olika stammar), och den tredje, ja han finns inte.
Staten leds av en 'president', Ali Abdullah Saleh, som suttit vid makten sedan 1978, först som Nordjemens ledare och nu, sedan 1990, för republiken Jemen. Sedan Ali Abdullah Saleh kom till den har makten hans ökat, avsevärt - t ex genom att presidentperioden stigit från 5 till 7 år. Att han därtill regerar utan nämnvärd opposition gör det hela sämre. Hör med Freedom House.
Det sägs att makt korrumperar och jag har inget att säga emot.
Jemens korruption är lika frustrerande som självklar. Exempelvis har landet blivit en oreglerad biståndsmarknad, de många tragedierna till följd. Världens bistånd når Jemen, men någon övervakning av, eller insyn i, hur mycket som hittar förbi den egna regimen är inte att tala om. Pengar rullar in, korruptionen gror och vad som når de mest behövande tycks Gud allena veta.
Pust åhoj. Jag öppnar dagstidningen och läser att ”vårt folk lever i en spännande tid av förändring och vårt land blomstrar av stora prestationer…”.
Kanske det.
Kanske inte. En retorisk regim behöver inte materialisera någon förändring. Den är fiffig och ändrar språket medan verkligheten, den som faktiskt påverkar hur människor lever och har det, kan fortgå som tidigare. Om den inte försämras. Alltmedan förändring apploderas. Jag vet unga som säger sig ha det sämre, sett till tillgången på vatten och mat. En tjej från staden Ibb berättar att hennes mamma födde henne åtta syskon. Själv vill hon inte ha lika många barn. Men, gärna fler än de två som hon hoppas på att få, och kunna mätta. Hon och modern säger att maten blivit alldeles för dyr, att det är svårare att äta sig mätt nuförtiden. Det är inte som förr. Inte längre.
I Yemen Times publiceras en serieruta. En statligt anställd röker cigarr, i flådig kostym, medan han talar till en man ur folket.
”Jag stödjer förändring, jag har ändrat bil, hus och mobiltelefon!”
En man i huvudstaden säger att i Jemen har en liten grupp människor mycket. Och en annan grupp, även den liten, har en del, så de klarar sig. De flesta har mindre än de behöver för att göra det.
Jemen är en av USA:s allierade i kampen mot terrorismen. Hand i hand jagar man al-qaidaboys, killar med dynamitfrustration över att livet inte kan vara något mer, även för dem och deras älskade. Det är friskt att reagera på orättvisor. Politisk apati är en sjukdom. Liksom den överdrivna rädslan inför att göra något, nu, nu, nu. Det kan vara klokare att förstöra än att upprätthålla ett system.
Tråkigt att al-qaida fångar upp frustrationen. Och inte studentgrupper, spirande fackföreningar samt muslimer och anarkister i byar och på stan.
I veckan sprängdes ett hus i luften under en razzia av en förmodad terroristkvart i Sanaa. Terrorismen är ett hot mot det jemenitiska folkets säkerhet och anseende. Liksom mot västvärldens.
Men!
Medan fokus riktas framförallt till terroristerna kan orättvisorna i det egna ledet knoppas, blomma ut och förbises.
Och!
Ett större hot mot det jemenitiska folkets intressen är den regim som stoppar pengarna, makten och möjligheterna i den egna fickan. Alldeles oavsett om det var avsett att hamna där eller någon helt annanstans.
En annan moral, tradition eller bladiblah – äh, sådant här fortgår därför att möjligheten ger sig och det tillåts passera. När den jemenitiska regimen pressas utifrån handlar det mer om att de ska övervaka kusten så inte vapen smugglas in, än om att de, med det omedelbaraste, ska sluta roffa åt sig av det omvärlden ger till de oförtjänt drabbade.
Det är kanske inget problem att den jemenitiska staten saknar kontroll över sitt territorium. Hur skulle den kunna axla ansvaret?