Bokmässan i Göteborg är igång. Den skriver Jerker J och Marie L om. Medan jag passar på att berätta om den i Sanaa.
Den ska strax till att öppna. Redan nu kan jag säga något, en radikal förändring från fjolårets torde inte ske.
På bokmässan i Sanaa finns en bok som överglänser de andra, sett till antalet. Montrarna älskar den. Och den säjs i diverse pocketutgåvor samt som ett inbundet och vackert utsmyckat konstverk.
Koranen, Guds uppenbarelser för Muhammed, den trycktes första gången i Venedig år 1537 enligt västerländsk tidräkning. I Främre Orienten var den handskriven ända inpå 1800-talet. Till svenska översattes den första gången 1843. Nuförtiden binds den vanligast i mörkgrön eller blå pärm, med kalligrafi i guld, men på bokmässan i Sanaa glittrar den i regnbågens färger samt i rosa och silver.
Jämte Koranen ställer bokmässan ut diverse översättningar av Brittisk litteratur. Den som inte kan språket gissar sig lätt till vilken bok som är vilken, framsidan känner man igen, det är sannolikt Förnuft och känsla man bläddrar i.
Litteratur är svår att finna, i Jemen. Bristen på den utländska hänger delvis ihop med att den sammanlagda mängden böcker som översätts till arabiska under det senaste tusen åren är färre än de som översätts i Spanien under ett år.
Mein Kampf är en av få översatta böcker. Den klev in i det arabiska språket på 1960-talet. En bästsäljare i Palestina, har det sagts, därtill har den bl a sålts i de delar av London där många talar arabiska (med motiveringen att det är lagligt, att det finns ett intresse för boken och att författaren ju varit död länge).
På bokmässan i Sanaa finns Mein Kampf, utan motivering, vid vissa montrar. Och självklart syns den vid Hitlermontern. Där finns även en bok som samlar Hitlers samtliga tal i arabisk översättning. Och annat prytt med svastikor, snedlugg och mustasch.
Intill säljs Disneyfilmer med arabiskt tal, skolböcker och universitetslitteratur. Juridikstudenterna läser malaysisk lag – här saknas inhemska läroböcker.
Hamas har egen monter. Jag köpte deras bok om Sarajevo. På framsidan blöder fredsduvan, spetsad på ett kors.
Vid en annan monter lyckades en klant självfallet plocka upp fel sorts bok och fråga vad den handlar om. Och fastän det inte finns en skam i att läsa böcker riktade till gifta kvinnor, när man inte är det, rodnade jag när de skrattade åt mig.
Situationen för tankarna till bibliotekarien från lågstadiet. Jag försökte slinka in en tecknad bok om hur barn blir till, bland sagoböckerna. I min iver hade jag nöjt mig med en utländsk version. Hon hämtade den svenska, från bordet där klasskompisarna satt. Och skrattade åt mig.
I Sanaa insåg jag att boken jag bläddrat i, den jag frågat om, handlar om sexualupplysning. Jag vill inte rodna. Jag vill hålla brandtal. Det förra sätter käppar i hjulet för det senare.
Saudiarabien har, liksom ett fåtal andra länder, en egen monter, där de lyfter fram sin litteratur. Och Koranen, igen. Den bok som alltså är den mest framträdande.
Ska man säga ytterligare något om den så tåls att nämna att med Koranen blev araberna ett folk. Och med Christopher Toll kan man säga att den arabiska litteraturen börjar med den. Förislamisk diktning finns, men den skulle sannolikt aldrig ha bevarats utan Koranen.
Som Toll och andra visat har den arabiska litteraturen påverkat den europeiska. På 700-talet förvaltade araberna en central del av det västerländska kulturarvet. De översatte de stora grekerna och en del av de äldsta verken finns enbart kvar i den arabiska versionen. Araberna utvecklade filosofin och det sägs att 800-talet var den arabiska litteraturens höjdpunkt. 400 år senare, som en följd av det ökade turkiska inflytandet och mongolstormarna, föll den arabiska litteraturen. I 1800-talets Egypten fick den en renässans.
I Jemen har det inte skett.
Här är situationen alltså sådan att det är svårt att få tag på böcker. Biblioteken är få och sparskrapade, bokhandlar är det senare.
Oavsett det försiktiga utbudet av böcker har Sanaa en bokmässa. Den öppnar nu i oktober.
Kanske något för den som får mersmak efter Göteborgs?