Det där med att svänga på sig en niqab och tro man passerar som jemenitiska, det är bara att gömma. Kulturen har lärt oss mer än hur vi beter oss, den är våra kroppsrörelsers koreograf. Den säger till en europé att gå med bestämda steg, att titta fram, upp och åt sidan. Bakom skuttar en jemenit som en friluftsnisse med armar och huvud i vädret. Parodier av oss är ett sätt att närma sig.
En slöja för mitt ansikte, men han ser rakt igenom och hittar avvikelsen. Det krävs mer än kläder för att kliva in i en kvinnlighet. Fråga en drag queen och hon förklarar.
Schablonbilder, de flesta gör det inte men det finns de som överlever verkligheten.
Mina fötter slår mot, och lyfter från, marken på ett vis som inte är försynt nog. Det kan ingen niqab dölja. En kvinna på närmare en och åttio bär sitt huvud högt, även då omgivningen är fler kortare. Säg vilken niqab som gör någonting åt det.
När vännen säger att jag kan passera som jemenitiska, att jag ska trotsa förbudet för utlänningar att röra sig i Jemen utan tillstånd, vet jag att hon misstar sig. Tyger lindade runt en kropp och ett ansikte är ofta mer än bara tyger. Andra ljuger när de säger något annat, jag ljuger när jag säger annat. Tygerna är en påminnelse om hur vi ska uppträda, som kvinnor. Och denna påminnelse går mig förbi.
Mina steg är min kulturs och när jag försöker ändra dem lyckas jag lika bra som den man som tror han blir kvinna för att han gungar sina höfter som en slalomåkare nedför en brant – han är inte trovärdig. Inte utan sjuhelvetes träning.
I Jemen har man har koll på sina utlänningar. Det ska vara svårt för dem att röra sig hux flux i landet och hitta på sattyg. Samtidigt vill man skydda dem från faror, så människor utifrån inte hamnar i klorna på kidnappare och religiösa fanatiker. Paternalism går hand i hand med vilket patriarkat som helst och får en örfil att kännas som en smekning, så förrädiskt.
Här är man noga med att inte luras av utlänningar som svänger på sig en burka och trotsar de särskilda förbud som gäller dem. Så jag lämnar ansiktsslöjan hemma och går till polisstationen. I hopp om att få ett skriftligt intyg om lov att lämna huvudstaden.