Sultanen av de 11 månaderna, ramadan, närmar sig sitt slut. Bloggen har fokuserat lite extra på islam och den läsare som är nyfiken på mer rekommenderas att kika på texterna från förra årets papperstidning, här.

Som ett tillägg till dem och till bloggens tidigare inlägg följer nedan några rader om svart amerikansk islam – en inriktning som organiserat människor och blivit en stark röst i politiska debatter i USA.

I Nordamerika är islam den snabbast växande religionen. Där tog islam en annan riktning under det förra seklet. I skuggan av rasismen bildades, på 1930-talet, Nation of Islam. Islam blev ett sätt för människor att markera ett avståndstagande från det amerikanska samhälle som stängde dem ute.

Wallace D. Fard grundade Nation of Islam och förespråkade svart separatism och hjälp till självhjälp. När han försvann, mysteriskt, tog Elijah Muhammad vid.

”Allah (Gud) är en svart man”, sa han och fick gehör bland de fattiga.

(Sedan dess har många byggt vidare på påståendet, numer hävdar var och varannan att Gud är en svart, lesbisk, krymplingkvinna från världens mest utsatta hörn.)

Nation of Islam ansåg att vithet är ett tecken på ondska och upproriskhet. Vita människor är skapade av en elak vetenskapsman som vill använda vitingarna mot Gud. Men, menade man, vid undergången kommer svarta, på nytt, härska världen under Guds beskydd.

Malcolm X, som förblir en förebild, inte mist för svarta radikaler, och vars inflytande alltså ännu är stort, blev en av rörelsens frontfigurer. Efter 400 år i Amerika är svarta fortfarande afrikaner, resonerade han. Några Martin Luther Kingdrömmar om svarta och vita levandes sida vid sida i harmoni var han emot.

”Vad begärde Moses av Egyptens farao?” undrade han.

Inte hade han begärt att hans folk skulle följa samma Gud som förtryckarna. Inte hade han bett om att stanna i Egypten och assimileras. Till Gud hade Moses sagt,

”Let my people go!”

Inspirerad av den svarta rörelsens förfader Marcus Garvey som förespråkat ”tillbaka till Afrika” föreställde Malcolm X sig ett utopiskt Ur-Afrika där svarta hade makt och åtnjöt värdighet.

Med islam fann människor ett sätt att närma sig Gud, med sin ilska, klokhet och kraft i behåll.

Ibland behöver man sin egen Gud, ungefär så som man vill ha en egen måne (att åka till, för att glömma, bara sitta på och göra vad man vill).

Mig händer det att jag säger att om jag måste dela Gud med hundratusen andra gaphalsar är jag hellre utan. ”Bry dig inte om mig”, säger jag, ”om Du så gärna lyssnar på och hjälper alla andra vill jag ändå inte ha dig, din otrogne Gud”. (De gånger jag avslutar med ”Skit på dig!” ber jag genast om ursäkt och tar tillbaka allt, flera gånger om. Osams med Gud vill man ändå inte bli, fy så illa det skulle kunna sluta.)

Malcolm X hade sin egen Gud tills han gjorde pilgrimsfärden till Mecka. Där bad han sida vid sida med människor som hade en annorlunda hudpigmentering och han accepterade att hans Gud även fanns för dem.

Jag har fått det berättat för mig många gånger, vilka det var som visade Malcolm X att vita människor inte är onda i sig. Senast igår var det en polisman här i Jemen.

”När Malcolm X kom till Mecka trodde han de blåögda bar djävulen innanför huden.”
”Ja, jag vet i alla fall en som det stämmer på.”
”Alla vita är inte onda!”
”Det får vi hoppas, jag är vit och vill inte vara ond, usch.”
”Hos oss konverterade Malcolm X till sunnitisk islam och accepterade att vita och svarta är desamma i Guds ögon.”

Liksom så många andra radikaler mördades Malcolm X. Nation of Islams medlemmar finns idag framförallt i sunnitiska trossamfund där en mainstreamislam förespråkas.

Liksom judendom och kristendom har islam sitt ursprung i Mellanöstern. Men bara 20 % av världens muslimer är araber. Islam har många olika skepnader. Och sätt att nå fram till människor. I USA, Jemen och Sverige.