Det finns hamstrar som aldrig hittar ur sina hjul. Jag ljuger inte, det är sant. Hamstrar kan springa ihjäl sig. Som att något sa åt dem att rakt fram är den enda möjligheten.

Vi har alla en springare i oss. Den piper att allt som känns läskigt är farligt. Så är det inte. Faran består i att inte ompröva sina beslut. Den största jävulskapen smyger sig på en. (Det är därför som det finns kvinnojourer, utbrändhet och avgiftningskliniker, liksom tristess, frigiditet och krig.)

Man bör alltid ha några tomma sidor i sitt liv, att göra vad man vill med. Dem kan man fylla genom att klippa och klistra från redan skrivna blad, upprepning är de flesta av oss bra på - det ser konventionerna till. Så länge tillvaron känns okej är allt i sin ordning. Men den som inte känner efter sviker sig själv. Tänk om ett lyckligare liv vore möjligt.

Ingen häst tar på sig skygglappar på egen hand. Det är en mänsklig idé, att avgränsa blickfånget för att skapa trygghet. Här ska ingenting skena. Så tråkigt kan man ha utan att ens begär vrids och vänds på.

Jag säger att jag lämnar Europa för Arabien, och byter Sverige mot Jemen, igen. Och människor undrar. I själva verket borde omgivningen förklara varför den inte gör detsamma. Vad kan det rimligtvis finnas för skäl att fortsätta ytterligare ett år, mer eller mindre som tidigare? Det kommer man aldrig på, om man inte känner efter och resonerar kring saken.

Vad tråkigt att göra mer eller mindre samma sak i 10 år utan att veta hur lycklig man är, just på grund av det. Det är lika tråkigt som att stanna i sitt äktenskap efter 30 och inte förstå att det verkligen är vad man vill, för sin egen skull. Så gör man bara inte. Man höjer volymen på känslorna, omprövar sina beslut och sedan är det dags att leva som man vill, alldeles oavsett om man fortsätter som tidigare eller letar sig till något annat.

Jag tror att vissa hamstrar dör lyckliga i sina hjul. Dessa bekymrar mig inte. Men de som däremot stannar kvar utan att veta varför – dem känner jag ängslan inför.

Kanske skulle de trivas bättre med mig här på den arabiska halvön. Vad vet jag. Till dem säger jag Välkomna till Jemen. Så får de göra som de vill.