Kvinnor utsatta för våld hittar en styrka att kämpa. De bär sig genom djävulskapen och när de brutit sig ur säger de att livet aldrig ska bli lika hemskt igen. Även om de aldrig mer älskar kommer de inte göra sig sårbara, inte som tidigare då de litade till sina begär. För många kvinnor är det viktigt att hitta tillbaka till den de var innan relationen, den som gång på gång gjorde dem illa. I jakten på sin egen autenticitet riskerar de att hamna på avvägar. Visst kan man plocka upp vänner och intressen man tappat längs vägen, men man har förändrats – det ser tiden till.

För att förstå islams roll i Mellanöstern och Nordafrika idag behöver man dra fram och damma av begrepp som hunnit bli passé. Västerländsk imperialism och kolonialism, väst har satt sina spår i många länder. Detta har påverkat islams moderna utveckling som - till viss del - måste förstås i sken av de övergrepp Occidenten har fullbordat.

Islamisering är det som sker när islam ändras för att på nytt bli en del av samhället. Principer och värden ses över och diskuteras. Ett slags inventering, om man så vill. När islam inventeras ser man särskilt över traditionerna – de beständiga inslagen, eller ja, det man tänker sig vara oföränderligt men som sällan är det. Det man anser vara traditioner får utgöra en kärna, de blir en kontinuitet. Kontinuiteten har Väst sökt bryta, desto viktigare har den blivit att behålla. Den islamska förnyelsen som sker i Mellanöstern och Nordafrika handlar i mångt och mycket om att återupprätta traditioner på ett nytt sätt. En samhällsförändring ska ske, genom islam.

Förnyelse och reform har varit utmärkande sedan 1700-talet. Och sedan 1900-talet har islamiska modernister trätt fram. De har diskuterat vilken betydelse islam haft och vilken relevans religionen har idag. De islamiska källorna har omtolkats och även införlivat västerländska idéer, trots att det finns en utbredd – och berättigad - skepsis mot västerlandet.

Fransmännen i Algeriet och britterna i Egypten – listan kan göras mycket längre. Européerna trängde sig på Mellanöstern och sökte sprida sin kultur. I frigörelsen och återuppbyggnaden har det blivit viktigt för många arabiska samhällen att hitta tillbaka till det som var innan intrången, till tron och gemenskapen. Modernister framställer islam som en progressiv, dynamisk och rationell religion. På så sätt blir islam något att vara stolt över och identifiera sig med, tvärtemot vad européerna ansåg, och vad vissa kanske ännu anser. Islam är relevant, till och med berikande, för det moderna livet.

I jakten på det autentiska har man ibland hamnat på avvägar. Man har idealiserat det förgångna, vridit tiden tillbaka och sökt instifta en kultur som inte ens varit utmärkande för det egna samhället, alltid. I vissa samhällen har det höjts röster om att instifta den traditionella lagen, sharia. Visserligen har man varit redo att modernisera delar och därmed acceptera viss förändring, men någon systematisk omtolkning har inte gjorts.

Hur man förhåller sig till islam i Mellanöstern och Nordafrika har tagit intryck av de övergrepp som begåtts. Liksom de kvinnor som söker hitta tillbaka till sig själva, efter övergrepp, är jag säker på att man kommer att hitta fram till slut, till hur man ska ha det. Det handlar om att lära sig leva med det som hänt och att acceptera att det påverkat en. Man prövar sig fram längs en väg som är mödosam, men ack så befriande.