Berättelsen om Islam är en berättelse också om kvinnor. Men männen har brett ut sig. Som på vilken tunnelbanevagn som helst sitter de där med sina särade ben och intar mer än den egna platsen. Själv trängs man bredvid så hopklämd att man gör knipövningar mot sin vilja. Å-å-å tjejer nu ryter vi ifrån ytterligare.

Jesus och de judiska profeterna erkänns av islam. Till dem lägger man ännu en, Muhammed. Omkring år 570, enligt västerländsk tideräkning, föddes han i en fattig gren av Mekkas härskande stam. Fadern dog innan hans födelse och uppfostran fick han av sin farbror. Men vad vore profeten utan sina fruar?

Khadija beskrivs som de troendes moder. Hon är den första frun och den som bildade Muhammed. Till skillnad från de flesta andra på den arabiska halvön trodde hon på en Gud – ett budskap profeten sedermera predikade.

Khadija, du kloka, rika köpmannakvinna. Du ärvde din fars rikedom och förvaltade den väl. De kallade dig prinsessa, den stora, och du delade med dig till de som inget hade. Du hjälpte fattiga att gifta sig, de som annars inte haft råd med kärleken. Männen var många som ville ha dig. Vad skulle du med en man till, du hade händerna fulla med rökelse och tyger och alldeles tillräckligt att tänka på, jag förstår dig.

Dina karavaner reste till Jemen och Syrien. Du anställde en karavankille, en avlägsen släkting som saknade affärserfarenhet men man talade gott om honom. Du betalade honom det dubbla och i sin tur drog han in dubbelt det du förväntat dig. Karavankillen hette Muhammed. Han var 25 år och det sägs att du var 40.

Ni förälskade er. Du friade till honom. Och ni gifte er.

Khadija, du är den första muslimen sägs det. Nu vill du protestera och säga att ”det har funnits muslimer lika länge som det funnits människor som levt som Gud önskar”. Det var i alla fall du som först utropade att Muhammed var profet. Du bekräftade honom och sa att den röst han hörde var Guds ord.

”Hon trodde på islam när ingen trodde på mig”, sa din man. Och han förblev dig trogen tills du dog. Han älskade dig in i sin egen död och kvinnorna efter dig var dig sotis. Du och din make är kända över hela världen. Han är mer känd än vad du är. Det brukar bli så för kvinnor med framgångsrika män.

Khadija. Det finns män som breder ut sig. De säger att kvinnor ska sitta hopklämda och nedtryckta på färden genom livet. De påstår att kvinnor inte ska utbilda sig och arbeta. De säger att fruar ska vara flickor och makarna gamla män. Deras särade ben och provocerande uppseende måste stoppas, eller hur? Kan inte du kliva tillbaka in i jordens tid och rum. Med en enorm kamelkaravan. Och befria oss genom att ta med dig alla män som inte förstår bättre än att knuffa bort en.

Kanske har du redan gjort ditt. Kanske klarar vi oss själva. Kanske påminner du oss redan om det som är svårt för oss att minnas. Du tog det du ville ha och Muhammed blev din. Du lyfte fram honom som profet, vem skulle han varit utan dig? Du var klok och företagsam som vilken kvinna som helst. Därför hör vi dig väsa i världens öra. "Nåde den som gör mina döttrar något ont."