Månen är en man, sa professorn i arabisk lingvistik.

”En man?”

Det sitter i ryggmärgen på varje feminist att motsätta sig att de fina sakerna i världen skulle vara manliga. Därför tillade jag att nog var det så orättvist att ”solen också är en man, och världen är en man och Gud och änglarna och alla goda småkakor är också män, män, män.”

”Solen är en kvinna.”

Dubbelbestraffning är det vi feminister roar oss med när vi snäser och fräser alldeles oavsett vad andra säger. Stöddigt frågade jag varför solen är en kvinna om inte månen är en. ”Det är bergis för att solen fläker ut sig och behagar hela världen medan månen får sitta i mörkret och grubbla bäst han vill.”

Gamla egyptiska män vet hur man får mig att spinna.

”Månen skulle inte synas om det inte vore för solen.”

Månen är en man. En man, vars existens skulle gå alla förbi om det inte vore för att en stor och rund kvinna sken över hans ansikte. Med det avklarat kunde föreläsningen fortsätta. Den skulle handla om den muslimska kalendern som är en månkalender.

”Den 16 juli år 622, enligt ditt lands tideräkning, flydde profeten Muhammed från Mecka till Medina. Detta datum är startskottet för den muslimska tideräkningen.”

Professorn berättade om dygnet och sideriska samt synodiska omloppstider men jag var för glad för att lägga det på minnet.

Solen är minsann en kvinna, och månen är en man – jag hade redan lärt mig det viktigaste av allt.

Han talade vidare som att det gick att stoppa in än mer kunskap i mig. Varje månad har 29 eller 30 dagar, året har tolv månader och 354 dagar. I den hebreiska kalendern, sa han, läggs en extramånad till för att året ska motsvara ett solår. Då infaller månaderna alltid under samma årstid.

”Då kan det aldrig vara både januari och sommar i ditt land.”

Solåret är hedniskt och ännu ett exempel på då kristna gjort lite som de vill. Det sa inte professorn. Han nöjde sig med påpekandet att skillnaden i år mellan den västerländska och muslimska kalendern minskar gradvis. Och sedan var det dags att lära sig månens månader.

När den åttonde månaden inleds i väst har den redan pågått ett tag, i öst. Där heter den t ex Sha'ban och om 10 dagar är den slut. Då inleds den nionde och kändaste, Ramadan.

Mellanösternbloggen kommer, under Ramadan, att bege sig till den arabiska halvön, mer om det framöver. Först riktas fokus till Islam, dess poeter, filosofer och visa kvinnor. En och annan mansmåne kommer det också att spridas ljus över.