Debatten i Frankrike är farlig, enligt några. ”Det är riskabelt att diskutera slöjan, samtalet spär på den spirande islamofobin.”

Men, en obefogad skräck fordrar perspektiv. Givet att islamofobi gror i det europeiska landskapet, är debatten rätt i tiden. Desto fler som resonerar kring slöjor och förbud, desto större möjlighet har vi att hitta fram till en vettig hållning. Vi tycks vara en bra bit ifrån.

Om all världens händer är inne och kladdar i en diskussion kan det så klart finnas skäl att ställa sig lite utanför. Och fråga sig varför alla gör likadant.

Är det för att bjälken i det egna ögat är för smärtsam, eller uppenbar, att tala om, medan flisan i den andres är ett mer behagligt diskussionsämne? Är det för att de vettskrämda och trångsynta lyckas formulera en kritik som vill fram, men bara påtalas hos dessa trista? Är det för att hålla ihop de egna, genom att stänga andra utanför?

Oavsett om det skulle vara så är det fel att snåla med de egna synpunkterna. Att sitta och jäsa på sin klok- eller dumhet utan att utmana sig själv och andra är osolidariskt. Lika självklart som att vi betalar skatt bör vi dela med oss av våra uppfattningar – till varandra. På så vis upprätthåller vi ett idéskyddsnät som fångar upp den vars tanke förvillat sig.

Det är med synpunkter som det är med det mesta. Vissa har i överflöd, andra lever i brist. En hundralapp gör mer för mig än för en miljonär, så utsätt mig särskilt för de uppfattningar jag saknar. Inte därför att det skulle finnas ett egenvärde i att tycka saker. Utan för att politik är ett omsättande av åsikter i praktiken. Och när synpunkterna verkställs då förändras världen och du med den.

Förbudet mot att bära ansiktsslöja kommer sannolikt implementeras i Frankrike, liksom det redan gjort i Belgien. Kanske kommer det göras på andra håll i Europa. Opinionsundersökningar tyder på att majoriteten i många europeiska länder är för förbudet.

Det franska förbudet föregicks av en debatt som slutligen landade i parlamentet. Debatten, i sig, var inte farlig. Men parlamentarikerna var överdrivet försiktiga med synpunkter som talade emot, de skyndade igenom ett svårt samtal som behövde stötas och blötas. Därför blev debatten platt och följderna är olycksbådande.

Jag oroar mig mindre för de 2000 som fråntas möjlighet att skyla sig i Frankrikes offentlighet. Den som inte vill visa sina kinder kan köpa en ansiktsmask föreställande presidenten – det torde vara ett tillåtet nylle på de franska gatorna. Och jag oroar mig mer för de många som kommer att traska vidare där, med sina omotsagda, och kanske falska, föreställningar. Snuvade på en rejäl debatt huruvida de europeiska samhällena har rätt att dra gränser för vad du ska visa offentligheten.

Denna lördagseftermiddag avslutas serien om Frankrikes ansikte. Med hopp om att debatten hålls vid liv och fördjupas i takt med att fler tillför sina tankar.