Hem / Tanya Holm om Mellanöstern / Frankrikes ansikte, II

Frankrikes ansikte, II

Debatterna finns på TV, i radio och tidningar. Inte bara i Frankrike. Även svensken älskar att prata om slöjor. Gång på gång handlar diskussionen om huruvida slöjan är förtryckande eller inte, men den stupar allt som oftast i ett visst dike.

Påtvingade eller självpåtagna? Som att det vore frågan.

Å ena sidan finns de som hävdar att hijab, niqab och/eller burka är förtryckande, å andra sidan finns kvinnor som svarar att de inte är förtryckta. De har själva valt att skyla sig.

När någon säger att det finns kvinnor och tjejer som tagit ett eget beslut om att skyla sig, som ett svar på påståendet att beslöjande förtrycker, är det på sin plats att reagera. Hur skulle detta vara ett motargument till exempelvis förbudet mot ansiktsbeslöjande? (Därtill undrar varje fritt tänkande människa varför någon säger så. Hur många banala yttranden kan rymmas i en och samma debatt?)

Diskussionen är slarvig. Man talar inte om samma sak. Det kan vara så att skylandet, eller en viss del av det, är förtryckande. Och att det finns kvinnor som själva väljer det. I vardaglig bemärkelse kan man samtycka till sin egen underordning.

Att tvång är förtryckande innebär inte att allt förtryck är tvingande. Att tvinga någon att skyla sig är att förtrycka den. Förtryck kan finnas även utan att någon tvingas till det. Det kan, i någon allmän bemärkelse, väljas. När Frankrike nu är på väg att göra det som Belgien gjorde för några månader sedan, det vill säga införa ett förbud mot ansiktsslöja, säger de följande.

Ansiktsslöjan är förtryckande. En enskild ska fråntas möjlighet att välja detta förtryck.

Argument mot ett förbud behöver alltså handla om att ansiktsslöjan inte, med nödvändighet, skulle vara förtryckande. Eller att en enskild bör ha möjlighet att välja detta förtryck.

Exempelvis kan man argumentera för att ansiktsslöjan saknar en egen innebörd. Den är en bit tyg vars mening inte är given, snarare något som ständigt skapas av bäraren i samspel med omgivningen. Eller så kan man anföra skäl till att ansiktsslöjan visst har inneboende egenskaper. Men, istället för att vara förtryckande är den något annat. Vissa kvinnor menar att den uniforma klädnaden - med det skylda ansiktet - förstärker individualiteten. Vilka de är kommer bäst fram när ytlighet, avklädning och kommersialism inte tillåts tillträde till den egna kroppen. Den som väljer att bära slöjan väljer, enligt dem, inget förtryck, snarare frigörelse.

Även om man skulle anse att ansiktsbeslöjande vore förtryckande kan man vända sig mot argumentet att bärande därmed bör kriminaliseras. Har man exempelvis rätt att svälta och skära sig själv, utan att bötfällas, bör man även få beslöja sitt ansikte. Staten kan inte flåsa folket i nacken, ett samhälle utan utrymme att vara självförtryckande är ofritt till den grad att det inte kan försvaras med något välmenande förmyndarskap.

Det finns många sätt att angripa den kriminalisering som är på väg i Frankrike. Men att påstå att det finns kvinnor och tjejer som själva valt att bära ansiktsslöja är alltså inte ett av dem.

den 15 juli 2010 23:57

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Frankrikes ansikte, II