Om du vill leka med fransmännen ska du visa ditt ansikte. Annars får du inte vara med, din utböling. Den franska identiteten har plats för mycket men inte för ansiktstäckande tygslamsor. En lag röstas igenom i parlamentet.

Att bära slöja som döljer ansiktet förbjuds.

Det är inte ansiktsslöjan som sådan man vill åt. Det är förtrycket den avslöjar. I diskussionen har det sagts att slöjan som täcker ansiktet är ett tecken för slaveri och nedvärdering, den förvandlar kvinnor till vandrande kistor, den har ingen plats i den franska republiken, den sprider en negativ syn på islam och är en kidnappning av religionen.

Förbudet berör 2000 kvinnor, det vill säga en minoritet av landets drygt 30 miljoner kvinnor eller 2,5 miljoner muslimska kvinnor. Ofta resoneras det att eftersom det handlar om så få, bör slöjorna inte bli en statlig angelägenhet.

Även om en oförrätt enbart drabbar en enskild kan man tycka att kriminalisering ska till. En felaktig handling är fel oavsett hur många den drabbar. Om slöjor som täcker ansiktet handlar om tvång och förtryck och om man har möjlighet att komma åt just detta, genom t ex en kriminalisering av fenomenet, kan man visst argumentera för förbudet – oavsett hur många som berörs. Men visst tåls det att även diskutera vilka frågor som prioriteras i det parlamentariska diskussionerna i Frankrike.

Här inleds nu en diskussion kring att visa och inte visa sitt ansikte. Och en diskussion om diskussionen kring slöjan.