Att misshandla är att tränga sig på, skrämma, förödmjuka, kränka, krympa och förtingliga, det är att använda sig av - och våldföra sig på - en annan.

Att misshandla är att plåga, kuva, tyrannisera och terrorisera. Det är att - under förevändning av att den andra provocerar, förtjänar, ber om, behöver: knuffar, sparkar, dödande slag - förtrycka.

Att misshandla är att - vid minsta motstånd - förminska, förneka, förlöjliga, tillrättavisa, straffa och trappa upp sitt våld.

Sådan är misshandeln, sådan är den.

Talibanerna fördöms för hur de behandlade kvinnor. År 1996 när de tog över, efter Mujahideen, förbjöd de kvinnor att förvärvsarbeta, lämna hemmet utan manlig bevakning och söka hjälp hos manliga läkare. Kvinnor tvingades skyla sig från topp till tå, även ögon skulle döljas. I detta förtryck var det yttersta våldet att grävas ner. Och stenas till döds.

Talibanerna avsattes. En regeringen tillsattes. Och för första gången på 30 år hölls val 2005. Det var dags igen 2009.

Hundratals unga kvinnor rapporteras ta livet av sig i det nya Afghanistan. Tusentals berättar om övergrepp. Men afghanska regeringens engagemang i kvinnofrågor bleknar. Det påtalar feministiska röster sedan flera år.

Efter år av glåpord och slag, sparkar och hugg, rädsla och förnedring känner man att det inte går att genomlida mer. Det är friskt att reagera på sjuka livssituationer, man låter sig bli galen och i dårskap hittar man utvägar, där hämtar man mod och kraft att rymma.

I Afghanistan flyr, sedan flera år, unga kvinnor till döden. De bränner ihjäl sig eller överdoserar smärtstillande. I Afghanistan finns specialiserad akuthjälp för kvinnor med självförvållade brännskador.

Dessa kvinnor säger att livet inte är värt att levas, till varje pris. De säger att om tillvaron är grym och plågsam, då kan den lika väl vara. Ingen eld i världen smärtar mer än att behöva stanna i rädsla, förödmjukelse och förtryck.

Att skada sig själv klarar ingen på egen hand. Det krävs en kultur för att risporna i tonårshuden ska till eller för att hälla bränsle över sin kropp och tända på. Självskadebeteende är ett lagarbete där unga kvinnor spelar ihop med sin omgivning.

I Afghanistan svarar regeringen med exempelvis lagar som ger shiitiska män ytterligare makt över kvinnor. Kvinnor behöver igen fråga män om lov för att lämna hemmet, annars begår de ett brott.

När en tjej berättar för polisen hur hennes pappa kedjat fast och misshandlat henne i en månad säger polisen att pappan har rätt att göra så mot henne. När tjejer berättar att män de tvingats till att gifta sig med slår och våldtar dem säger polisen och samhället att det är fel på flickorna.

De är i den ålder man ännu blir leggad på cigaretter och tvingas försöka igen, i kiosken intill.

Mellan 70 och 80 procent av flickorna i Afghanistan har ett tvångsäktenskap framför sig. Många av dem kommer leva med slag - med och utan tillhuggen, på olika delar av kroppen, med ökande styrka. Några kommer att hitta en utväg i att ta sitt liv.

Kvinnors rättigheter faller, år för år, allt längre ner på den politiska dagordningen. Afghanistans kvinnorörelse kritiserar regeringen för att ensidigt fokusera på att motverka uppror, hantera opiumproduktion och göra upp med inhemsk korruption. De undrar när det är dags att, på allvar, förbättra kvinnors situation i Afghanistan. Om inte nu...

När?