Den som stridit mot förtryck och arrogans, försvarat de berövade och förtryckta, med sig själv som insats. Den går genom Martyrernas port, till paradiset.

”Min familj var den första att låta en kvinna cykla i Kandahar. Min svägerska var först med att, som kvinna, kliva ut i offentligheten, obeslöjad, hon var den första som cyklade. Jag var en flicka på den tiden. Jag kommer ihåg hur pappa alltid berättade för oss barn, att rättigheter inte ges, de tas. Genom att köpa oss cyklar, genom att cykla tog vi våra rättigheter.”

I en intervju från förra året talar Sitara Achakzai om 1960- och 70-talet. Det var innan Sovjetkriget, talibanerna och de 1000 frivilligorganisationernas vallfärd till United States of Afghanistan.

"Det var mycket enklare att begära våra rättigheter då, än det är nu." 

Sitara sköts till döds i april 2009. Hon ingick i en högre kamp. Ett rättfärdigat krig. Jihad!

Malalai Kakar ledde polisarbetet kring brott mot kvinnor. Hon fick sitt namn efter den afghanska kvinna som gick till historien för att hon bekämpade den brittiska ockupationsmakten.

”Jag är modig, ärlig och stark!"

Och en av de som stupat i kampen, som dött men ännu lever, en del av det stora goda. Liksom Sitara sköts hon ihjäl därför att hon bekämpade förtryck och arrogans.

Martyrdöden. Belöningen är, enligt de som studerat profetens leverne, 80 000 tjänare och 72 oskulder. Belöningen är, alltså, att fler ansluter sig till kampen, som får nya tjänare och en generation flickebarn med sig. Belöningen är, bland annat, ännu en Malalai.

Malalai Joya är del av den afghanska kvinnorörelsen. Hon för en kamp med sitt liv som insats.

”Aldrig mer ska jag viska i skräckens skuggor. Jag är blott en symbol för mitt folks kamp och en tjänare för dess sak. Och skulle jag dödas för det jag tror på, låt mitt blod vara en ledstjärna för frigörelse och låt mina ord vara ett revolutionerande paradigm för kommande generationer.”

Paradiset är den bättre världen. Där har alla kämpar en plats. Sitara, Malalai, du själv. Där finns martyrerna, evigheten och våren.

Malalai Joya är dagens mest hotade politiker i Afghanistan. Hon för kvinnokampen vidare, med klokhet.

”De kommer att döda mig. Men de kan inte döda min röst. För den kommer att vara alla afghanska kvinnors röst. De kanske förstör tusen blommer. Men de kan aldrig stoppa våren.”