Talib, betyder student på
arabiska. Taliban är plural för de som söker kunskap
eller studerar religion. När professorn på
orientalistiken vid universitetet översatte talibanerna till
”studentkåren”, skrattade vi – talibaner - i
föreläsningsbänkarna.
Bara en miljon barn hade skolgång
under talibanernas tid. Nästan bara pojkar. Därför är det enbart
14 procent av kvinnorna som kan läsa idag.
Talibaner är nördar som tolkar de
religiösa källorna så bokstavligt att de missar poängen. Men
vissa av dem är knappt läskunniga, de rättar sig i ledet. Den
som inte gör det riskerar att stympas, hängas eller jagas ur
landet, enligt Bordets sura i Koranen.
Den som inte förmår tyda, sortera och
kassera urkunder med hänsyn till att tiden har sin gång kan aldrig
göra en religion rättvisa. Talibanerna gör islam ingen rättvisa.
Talibanerna är ett högmodigt gäng
som anser sig härstamma från profetens följeslagare. Men de är
inte mer märkvärdiga än vanliga Svenssons, liksom oss är de
indoeuropéer och inga semiter som profeten och hans kamrater. Men det skulle jag inte säga till
talibanerna. Om vi talades vid någon gång. För många av dem har
varit ensamma barn en gång i tiden. Deras föräldrar dog i det
sovjetiska kriget och kvar var de rotlösa pojkarna som världen
övergav. De växte upp i läger och Koranskolor, utan kvinnor. Det vore fel att ta även tillhörigheten från dem.
Hade
jag en egen taliban i mitt hem skulle jag istället säga att det är sorgligt hur
allt blev för honom. Jag skulle berätta om allt han missat
att lära sig om, och av, kvinnor.
Han skulle ta till sig av kunskapen
och vara en kunskapssökare värd sitt namn. Hemma i Afghanistan skulle han hälsa
frid över de 6 miljoner barn som idag är registrerade i skolan.
”Varför är bara en tredjedel
flickor?” skulle han fråga. Och fnysa åt svaret att jämställdhet behöver få ta tid.
”Rättvisan står utanför tiden. Och förresten, om det är rätt
för pojkar att studera är det rätt även för flickor, moralen är
universell!”
(Idén att moralen gäller alla hämtar
talibanen från en fenicier som levde och lärde långt innan den,
med Kant, skrevs in i den västerländska filosofihistorien.)
Sett till utbildning har situationen
för kvinnor i Afghanistan förbättrats det senaste decenniet. Fler
flickor och kvinnor får skolgång och därmed har de andra
förutsättningar att delta i samhället.
Talibanen skulle tala av erfarenhet och
säga att högmod går före fall. Visst är förbättringen bra men
mer behöver omedelbart göras.
Utbildning är en rättighetsfråga.
Därför behövs ytterligare vuxenutbildningar för kvinnor. Skolorna
bör förläggas till byarna eftersom kvinnor sällan tillåts delta
om de behöver resa en bit för att komma fram.
”På sikt kommer kvinnor att bli
friare att själva avgöra om det är bäst för dem att resa till en
skola längre bort eller att studera i hembyn. På sikt kommer det
att spela mindre roll om läraren är man eller kvinna. Men än
behöver fler skolor byggas i byarna, fler kvinnor utbildas till
lärare, så att fler flickor får delta i undervisningen. Än
handlar det om att bygga den utbildningsstruktur som kommer att ge
även Afghanistans akademi en ärlig chans att delta i forskningen om tro och vetande, rätt och fel och allt det andra.”