De har gått samman och kämpat i ett år för att jämställa lönerna, men lärarkampanjen är bara början. Maha al Shakih, feministisk förkämpe, talar om en ny medvetenhet och säger att det är första gången Saudiarabien ser en kvinnorörelse av detta slag. En större kamp, i vilken kvinnor kräver lika rättigheter i lagstiftning gällande exempelvis skilsmässor, vårdnad och utlandsresor, är på väg.

En lärare berättar att hon tjänar (motsvarande) 22 000 kronor i månaden medan en man i hennes position tjänar 29 000.

Fahad al Tayash, talesman för utbildningsdepartementet, menar att det skulle kosta regeringen minst 50 biljarder att jämställa lärarlönerna.

”Det är inget enkelt problem att lösa.”

Han säger också att löneavtalen är ömsesidiga, ingen har tvingats signera dem. Men för många kvinnor består valet i att arbeta som lärare – för den lön som erbjuds - eller att inte arbeta alls. Och den förhandlingspositionen är inte vinnande.

”Min pappa skulle inte tillåta mig att jobba på sjukhus eller inom en annan myndighet. Det finns ändå inga jobb för kvinnor där”, säger Abdel Aziz.

Att lösa enkla problem är ingen prestation. Det klarar envar på sin kammare. En enkel lösning på den ekonomiska ojämställdheten stavas omfördelning. Några tusenlappar tas då från män och ges till kvinnor, som en tillfällig lösning.

Hur samtliga lärare därefter ska närma sig lönen på 29 000 är ett inte lika enkelt problem att lösa.

Men Saudiarabien är mellanösterns största ekonomi. Budgetvolymen är tre gånger större än i Förenade Arabemiraten, som är den näst största. I budgeten ligger tonvikt på offentliga investeringar, i bland annat utbildningssektorn. Så nog finns förutsättningarna, i konungarnas Saudiarabien.

Och i det jämställda Sverige.