I en en by norr om Beirut berättar kvinnorna om vad som hänt. En som
tröttnat på slagen och glåporden, hoten och skräcken har förgiftat sin
man, tillagat honom och serverat till hans släkt.
Jag har hört berättelsen flera gånger. Varje gång avslutas den med
skratt, många upphetsade skratt.
Historien kommer i olika versioner. Ibland tittar hon kallt på hans
släkt, medan de äter. Andra gånger äter hon av honom själv. Ibland hände
detta länge sedan, andra gånger mycket nyligen. En särskild ritual kan
läggas till om hur hon tillagar hans kuk, men det sker sällan. En och
samma person kan variera händelsen över tid, men inlevelsen är alltid
fullständig.
”Jag vill träffa henne.”
Det får jag aldrig. Varje gång jag försöker så skrattar de. Detta är
deras berättelse och den kan man inte kliva in i hur som helst. Det vore
som att klampa hem till Törnrosa och väcka henne. Var god stör ej!
Visst är det en vandringssägen. Storyn förtäljer inga detaljer om vem
kvinnan är och vad som hänt sedan dess kan ingen svara på.
Poängen är att en kvinna kan bli farlig. Vända sin omsorg från mannen
och förgöra honom. På sin hemmaplan, i köket och med hjälp av den
kunskap hon fått av sin mamma. Med salt och peppar.
Akta dig!
En kvinna i Saudiarabien skjuter mot den religiösa
polisen.
Då säger sheiken att hon gjorde det för att avleda uppmärksamhet från
den man hon hade vistats olovligt med. I Saudiarabien förbjuds kvinnor
att socialisera med män de inte är släkt med och att promenera utan att
övervakas av sin make, far eller bror.
Då säger hennes make att han vill att hon ska straffas och fråntas sitt
saudiska medborgarskap. Hon är född i Syrien men har bott flera år i
landet.
Då säger Wajiha Huwaidar, en saudisk aktivist, att ”människor är trötta
på den religiösa polisen, nu måste de betala priset för den förnedring
de har utsatt människor för, år efter år”. Den religiösa polisen
patrullerar och kontrollerar att kvinnor är täckta nog och annat de
anser vara sedligt. Huwaidar talar om hämnd, om att den religiösa
polisen måste betala.
”Det här är bara början och det kommer att bli mer motstånd.”
Kvinnan som förgiftar sin man blir fri genom att mörda honom, genom
hämnden tar hon sig rätten att finnas, på sitt vis. Kvinnan i
Saudiarabien blir inte fri. Men nog ger hon tillbaka. Polisen
trakasserar, och kommer att arrestera, henne. Så hon fightas.
Någonting mer livsbejakande än hämnden får man leta efter. I hämnden
bekräftar man sig själv i det man varit utsatt för, man står upp för sig
och vedergäller. Man säger att ”det där, det där du gjorde mot mig
(ditt psykopatiska fuckface) det plockar inte jag pluspoäng hos Gud för,
genom att förlåta, det mediterar inte jag över, det tänker jag varken
bära eller svälja för som man sår och bäddar, får man skörda och ligga,
så varsågod”.
Sedan gör man vad som göras ska. I Libanon, Saudiarabien, Sverige.