Okej

Text: Tanya Holm

"Never give up. And never, under any circumstances, face the facts", sa Ruth till mig för några månader sedan. Nu ber jag henne komma fram och förklara sig.

"Menar du att det är fel att jag ger upp återresan till Jemen och stannar i stan ett tag?"

Inget svar.

"Jag lovar att inte bli arg på dig, jag vill bara veta hur du tänker."

Det är lätt att kasta ur sig pepp. Visdomsord kan åsamka sveda och värk.

(På lågstadiegymnastiken förbjöd läraren oss att säga "jag kan inte". Den som sa det skulle betala en krona i böter. En tjej skadade sig. Hon berättade inte att hennes kropp inte klarade av en svår övning.)

Jag har inte ont och är inte ledsen (mer). Eller, nej, jag är inte arg.

När man varit kär i någon som slutat att vara kär tillbaka. Och man väntat, hoppats och känt sig löjlig – så länge att det säkerligen finns en annan förklaring än att den andra är förträfflig. Då, en dag, kommer man på sig själv i baren talandes med en främling som bjuder på ett glas och sig själv och ja, med tiden är allt bra igen.

Så känns det nu. Som att främlingar och några glas ställt tillvaron tillrätta igen. Så jag tackar Ruth för hennes pepp. Jag behövde det då. Nu går livet in i en annan fas. Det är inte svårare än så.

"Whatever. I'm dead."

Ruth?

den 1 maj 2010

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Okej