Ibland behöver vi välja oss själva framför löftet till en annan. Att förbli någon trogen, fast vi sviker våra drömmar och begär, det är inget att höja till skyarna. I det att vi väljer något så väljer vi bort någonting annat, visst. Men när vi väljer bort oss själva, då ska vi sluta bita ihop.

Må ingen vara någon trogen av snällhet, må ingen vara oss trogen av snällhet.

Otrohet diskuteras och sveket mot den som lovats trohet står i centrum. Det förvrider samtalet. Tråkar ut det. Och bromsar våra tankar.

Gynekologen sa att ibland bör vi vara med någon annan än vår partner. En ung kvinna hade hållit ihop med sin gamle man länge och som det brukar bli, så blev det även för dem. Hon var olycklig och kom inte loss. Det var sympatin som bakband henne. ”Du ska hänge dig om du får chansen någon gång.”

Ibland är det fel att inte greppa tag i livet, fånga tillfället och ligga lite. Det kan vara rätt att sätta sig själv först och erkänna. Att vi inte klarar av att bryta upp. Men att våra kroppar skriker efter att ta reda på vem mer vi kan leva som.

Det är ett orimligt högt krav att vi i stunden ska formulera våra känslor och presentera dem för varandra på ett sjyst sätt. Det kommer senare. När vi tittar tillbaka och ser vad vi hittade på oväntad mark. Andra kan tycka att det är sent, alldeles för sent att berätta något då. Men det var väl det tidigaste vi klarade av.

Det är – helt enkelt - något mänskligt i att vara otrogen. I att inte berätta. I att våga bejaka även de känslor som är lika skrämmande som viktiga att utforska.