När man släcker hos sig, hasar fåtöljen till fönstret och slår sig ned, då kan man sitta i mörkret och se hur andra har det. En kopp välkryddat te hör tillfället till. Popcorn gör sig bäst på biografen men att poppa för en stund som denna vore fel. Det skulle låta påskina att jag önskar spänning. Så är det inte. Jag vill ha lugn och ro. Och väljer ett fönster med en skrivbordslampa.
Strax innanför den fönsterrutan står ett skrivbord. Med en skrivbordslampa. Lampan är riktad mot något. Kanske en bok, ett anteckningsblock eller en teckning. Där finns även en kruka med en växt. Jag sitter och tittar. Väggarna ser vita ut. Mycket mer går inte att se.
Tiden går. Ingen sätter sig vid skrivbordet. Ingen kikar ut från fönstret. Inte ens en bondkatt. Sannolikt kommer någon att släcka lampan snart, många är de som sover om nätterna.
Det finns de som släcker och tänder sina lampor medan de räknar till en bestämd siffra. Först den trettioandra gången släcker de på riktigt. Skrivbordslampan i fönstret framför är aningen böjd. Det hör inte ett tvångsbeteende till att låta linjer vingla, en lampa som hänger framåtlutad som på heroin passar sig inte i ett väl kontrollerat hem. Förmodligen kommer lampan att släckas utan att tändas för att släckas på nytt, enligt ett väl repeterat schema.
I Sana'a kan man inte sitta i mörkret och se in hos dem runtomkring. Vita tyger döljer livet bakom fönsterna.
”Ha alltid gardinerna såhär” sa de och drog igen dem. ”Vi tittar när vi får chansen.”
Det är okej, tänkte jag. Inte förstörs jag av att andra ser kaoset på mitt skrivbord och flamman i lampan intill. Varje gång de hade möjlighet drog hyresvärdar och vänner för gardinerna. Tills jag en dag plockade ner dem. Och gömde dem för ett tag. Sedan satt jag där i mörkret och tittade mot de skylda träfönsterna.
Lampan mittemot lyser än. Är den bortglömd?
Jag tror den släcks först med gatlyktorna. När teckningen är färdigskissad. Och sidorna fyllda. Lampan är nog en flickas. Hon sover med den på. Och vaknar om nätterna för att skriva om dagarna.
Så är det ibland.