Text: Tanya Holm

Universiteten byter studenter över landsgränserna. Det är dags för stater att följa deras exempel och byta medborgare med varandra.

Vi måste hitta mer jämlika sätt att röra oss i världen. Skapa fler vägar för dem som tappar sitt ord och sin papperslapp och blir "illegala", det vill säga otillåtna gränspasserare, övergivet gråtandes på trappen till Det nya landet. (Trappen som de lika mödosamt som sällsamt kliver upp för.) Det måste finnas fler möjligheter för människor som vill resa. Än de som nu gör folk till politiska - och kanske framförallt ekonomiska - flyktingar. Eller till världsvana, äventyrliga, resenärer, turister, emigranter. Och hippies med både prutbegär och ryggsäckar tunga av skuld.

Det saknas en stig som är öppen för fler. Som når även dit infrastrukturen sviker, till platserna där det enda som industrialiserats är hjälparbetet. En stig som öppnar upp för en mer jämlik förflyttning – genom att möjliggöra för fler att röra sig - i världen. En stig som inte förfördelar oss som redan har mer än vad vår egen förtjänst kan göra anspråk på. Eller diskriminerar dem som har mindre av andra skäl än den egna förtjänsten.

Jag vill göra ett medborgarutbyte. Genom ett centralt statligt avtal. Så att en jemenitisk kvinna och jag kan byta plats för ett tag.

Studentutbytena fungerar så att man betalar för sin plats i hemlandet. Och sedan byter man bort den. Reser man till ett dyrare land så kostar det inte mer eftersom man alltså betalar för den som tar ens plats, inte för sig själv. En billigare destination ger ingen ekonomisk vinning. Oförtjänt nyrikedom eller nyfattigdom kan på så vis minimeras.

Detsamma skulle så klart gälla medborgarutbytena.

Fler skulle därmed ha råd och möjlighet att se sig om. Värden skulle bli mer rättvis. Och jag skulle vara en av de första att författa en ansökan. Det skulle nog falla på utrikesdepartementet att behandla den.

”Kära UD,

 Jag heter Tanya och söker utbytesplatsen till Jemen…”