Jag ringer till Amsterdam för att meddela Jemens ambassad där att jag kommer. I flera månader har jag sökt nå dem via mail, men de besvarar inga. Över telefon säger de att jag inte kan få något visum utan särskilda intyg. Det är ingen idé att jag kommer dit, personligen. Mina stampande steg och den stränga rynkan i pannan kliver alltså inte in på ambassaden där.

"It's cause of the US!" Han säger att allt är USAs fel. Det sägs ofta, att USA är ensamt ansvarigt för - mer eller mindre - all världens djävulskap. Denna gång är det en amerikan, i Jemen, som talar. Eftersom Jemen antas ha blivit en mötesplats för terrorister finns påtryckningar från USA att inte bevilja visum som innan. Restriktionerna är många och gör det nästintill omöjligt att få tillstånd att komma in i landet. Påstår han. Vilket försöken vid ambassaden i Bryssel och samtalen till Amsterdam tycks visa på.

Jaha!

Ruth Gordon, en amerikansk skådespelare och författare, sitter här med mig. En version av henne som bara är några få centimeter dyker upp i mitt liv ibland. Nu promenerar hon fram och tillbaka över skärmkanten. Plötsligt, stannar hon till, spänner ögonen i mig och säger den klokaste klokheten. "Never give up. And never, under any circumstances, face the facts."