Jag återvänder till samma vegetariska restaurang även under denna Brysselvistelse, den är något särskilt. Och vegetarisk mat är sällan så god som på just de restauranger som serverar bara den; skulle till exempel dessa restauranger peta in en kötträtt på menyn, då skulle den sannolikt inte vara någon höjdare. Det är skillnad på att laga och att faktiskt kunna laga mat, det vill säga på en futtig sallad och en mustig olivgryta.

Mat är inte enbart en fråga om vad som är gott och inte. Utan även om vad som är rätt och inte. Med hänsyn till det egna livet och världen i stort. Just det att våra matvanor har konsekvenser inte bara för den personliga hälsan och ekonomin utan även för dem som odlar och jobbar med den, för miljön samt för alla som kan råka hamna på tallriken, är även de etiska resonemangen kring maten viktiga. Dessa kan inte enkelt undvikas därför att "människan alltid…" eller för att "det är så gott med…" och "det är dyrt att…" De behövs alldeles, alldeles oavsett att "morötter kanske också har känslor".

Idag på den vegetariska restaurangen bara njuter jag. Av, vad de menar vara, rättvist och miljövänligt framtagen mat i form av currypaj, blomkålsgratäng och quinoasallad. Och morotsgryta, med morötter som kanske hellre velat resa jorden runt och filosofera kring de eviga frågorna. Men som alltså blev vår mat kväll. Istället för kroppar från tänkande och kännande individer, som förvisso tycks vara helt oförmögna att filosofera men som uttrycker en vilja att leva och en ovilja att dö.

Vegetariansismen är revolutionär. Och supergod. Även etiskt sätt.