En bit mat och några öl på en krog i Bryssel. De säger att staden är en ful en. Husen skär sig i varandra och inget tycks gå ihop så som det brukar. När en stadsplanerare haft ett finger med någonstans.

Fulheten har en plats i världen och i mitt hjärta. Det är fel att den fula ankungen behöver bli en vacker svan. Stor och ovanlig, tyckte de andra ankorna att den var och bet ungen i nacken. Ankmamman sa att han inte är vacker men att han ska få vara med ändå. Det fick han inte. Nypt, hackad, sparkad; därpå blir han fin. Vackrare än alla de andra. Han är en amerikansk dröm, men inte min. Jag är inte bedrövad över det fula i sig, i mig. Det klumpiga, svartgrå och stygga. 

Ja, Bryssel är en ful stad. Som det inte blir någon svan av. Det är helt okej. Ölen blir inte färre och maten smakar inte sämre för det. Jag stannar några dagar.