Längtan. Jag tvingas inse att jag inte bemästrar den vidare bra. Min frustration börjar höras. Jag har stampat mig genom dagen. Men grannarna har inte ringt störningsjouren. Denna gång. Halvvägs in i diskningen krossades glasen, oavsiktligt. Och cigaretterna flyttade från balkongen in i köket.

Jag önskar jag hade en självutplånande typ i min närhet som ville samtycka till ett gräl. Eller något annat som lättar på trycket. Men ack. Människors destruktivitet möter sällan mina behov.

För att känna mig snäll vattnar jag palmen. Det visade sig vara en otacksam handling.

Kvinnan på radion sjunger att hon har en längtan som inte vill gå över. Stackars henne. Hon borde komma hit. Till mig. Och kedjeröka. Diska mina glas och längta med mig. Jag skulle ge henne fotmassage.

Tillvaron är ofullständig. På snudden till outhärdlig.

"Hur det ska gå?", sjunger radiokvinnan. Jo, jag undrar.