De är unga, både han och hon och nykära. Mittemot sitter en kvinna vacker nog att vara tre gånger min ålder. Tåget tar oss norrut. När tonåringarna kysser varandra tittar jag på henne och hon ler. Längre än kyssen. Då förstår jag att jag är hemma.

Vännen i Jemen säger - på chatten - att han förstår scenariot. Jag behöver inte berätta klart. "Folk kysser varandra. Inför varandra. Det är någonting bra i Europa." Han menar att vår kultur frambringar detta beteende och alltså kan man inte säga att de som kysser varandra är dåliga människor. De är fostrade till det. Att vi gläds över detta beror på att vi fåtts till att tro att kärleken alltid och enbart är god.

Vi har en överenskommelse han och jag. Blir vi för arga på varandra ska vi byta samtalsämne. Och tala om frukter, träd eller liknande. Denna gång gör vi inte det, fast vi borde.

Som en åsna vill jag att han ska se skönheten i att människor både kan välja och visa sin kärlek öppet och glädjas åt varandras. Han menar att jag är dränkt i europeisk kultur och knappast säger något sansat om den. "Det finns gator i Europa där ni har samlag med varandra öppet." I hast och uppror säger jag sådant jag sedan inte minns, men visst är det långt bättre med samtyckande sex i offentligheten än våldtäkter i sovrummen och, och, och sedan är jag där. I ilskan. En fundamentalist som säger "jo, tack bra" och hurrar för kyssar och sex i offentligheten.

"När kommer du tillbaka", frågar han. "Aldrig", svarar jag. "Jag ska stanna här och kyssas och ha sex på tåg och gator." Då frågar han om det finns några goda frukter såhär års i Sverige. "Kanske det!" Och träden hur ser de ut? Kallt, kort och sårat säger jag att "det finns både granar och träd utan löv, löven har ramlat av". Han berättar om ett särskilt träd som bara finns i Jemen. "Det vill jag se", säger jag, "när jag kommer i mars".