Den svenska regeringen saknar grepp om ett Sverige som vittrar sönder. Vi är varken svenskar, nysvenskar eller svennebananer utan stammar. Andersson strider mot Svensson som tvistar med Ericsson, i tafatta försök att hålla de egna samman. När osämja bryter ut lämnar männen sina jobb och skyndar hem till fejden, i släktens ära.

Vi har gjort oss av med mycket av det vi åstadkommit. Vi vill tillbaka till det som varit därför att de kom från fjärran och tog makt över oss. Vi håller extra hårt i det autentiskt egna därför att det fjärran folket ännu inte insett att vi har våra sätt och inte vill påtvingas deras. Dagens Sverige påminner mycket om det historiska och de gamla blågula patriarkala traditionerna gäller än. Vissa av oss anser att det är så det ska vara. Andra sätter livet till för att kringgå, protestera mot och fucka upp dem.

I norr strider en grupp för vad de menar är ett religiöst och politiskt förtryck. De söker ökad autonomi och kompensation för det som varit. Deras uppror är våldsamt och dödar. Regeringen svarar med bomber. Bomber som den oljerika grannen påstås betala. Det är möjligt eftersom den svenska staten knappast kan finansiera ett krig. Oljegrannen anser att vargen i öst stödjer rebellerna. Vargen sägs ha anledning att förleda uppmärksamhet från vad som händer på det egna territoriet. Oavsett så finns en risk att Sverige blir arena för nästa storkrig. I syd kämpar separatister för att bryta sig ut. Läget blir alltmer oroligt. Demonstrationer och dödsskjutningar pryder de inhemska nyhetssidorna. Därtill finns svenskar redo att döda för vad de menar är ett högre gott, något som även uppmärksammas i de utländska. Bernadotte har blivit det namn som komiker använder för att spexa om ”svensk stridslystnad”.

Ett svenskt missnöje gror. Vi lever i otillräcklighet. Elektricitet, vatten, mat, mediciner. Vi saknar turister men har hjälparbetare, vi har ont om migranter men gott om flyktingar. Hälften av oss varken läser eller skriver. Nästan lika många är utan jobb. Vår press är starkt censurerad och vi kontrolleras i vad vi uttrycker, av maktens herrar och av varandra. Konstitutionen och lagarna är förvisso bra, många gånger bättre än andra länders exempelvis sett till skyddet av de mänskliga rättigheterna, men de tillämpas sällan. Vi väljer de obarmhärtiga vedergällningarna istället.

Kyrkoklockorna ringer in oss i församlingen. Vi är sympatiska människor som kämpar för oss, vår familj och vårt samhälle men förhållandena är emot oss. Vårt land slits i bitar. I närvarande stund öppnar och stänger ambassaderna. Storebror i fjärran land viftar med sina sedlar, dem som tar genvägar till politiska beslut som inte hinner förankras bland oss. Målet är säkerhet och demokrati. Men tillvägagångssättet sker över våra huvuden.

Sveriges framtid diskuteras i tidningar världen över. Människor är slående överens. Utsikterna är dystra. Ett storkrig mellan utländska makter, en fjärran invasion, ett inbördeskrig – Sverige är ett världsproblem. De undrar hur det ska lösas. Och glömmer att fråga oss, folket.