Yemen har en elektricitetsminister, men ingen elkraft. Vi är utan ström i upp till 12 timmar om dagen. Eftersom det inte går att vara säker på när det finns och inte finns el så gör den som behöver planera sin dag bäst i att flytta härifrån. Elen är som regnet, nonchalant till folkets behov.

Jemen har en elektricitetskapacitet på 856 megawatt, det innebär en brist på 40 procent. Man har tvingats köpa el från utländska företag och det kan det bli mer av eftersom plantorna från 1980-talet sjunger på sista versen. Elen fraktas långa sträckor innan den når fram, många tjuvkopplar och stjäl längs vägen. Människor förlorar biljoner riyal då de inte kan arbeta. Arbetarklassen och medelklassen förlorar mest, rika är aldrig i brist, de har generatorer som rycker in när de behövs. Jag önskar att elektricitetsministern förklarade varför parlamentsbyggnaderna inte drabbas av nedsläckningen. Julgransbelysning i all ära men människor lider och det sticker i ögat att se de stora kolosserna lysa upp. Möjligen kan man prioritera annorlunda?

I den varma kylen ruttnar maten. Bloggposten försvinner halvvägs in i berättelsen. Det är mörkt. Och dags att leta upp samtliga kontakter och dra ut eventuella sladdar. När elen återvänder skjuts den ut och förstör det som sitter i. Det blir många nya batterier till datorer, mobiltelefoner och allehanda elektriska makapärer. Elen kommer för en timma och sedan är det dags igen. Att fumla i mörkret. Den som befinner sig i den kolsvarta kvällen kan känna en hand som fångar tillfället att kladda.

Sjukhus, skolor, firmor och hem behöver el för att vara i gång. I upp till tolv timmar om dagen står delar av Jemen still. Ministern finns, men var är elen?