Kaffet föddes i Jemen. Det bästa kaffet har alltid kommit härifrån. Under 1600-talet började portugiserna att frakta det till Europa, intresset blev väldigt och snabbt ska någon ha sett en karavan med tusen kameler packade med kaffe.

Fyra sekel senare samlas ett gäng européer i Jemen för en kopp som de flesta spottar i. För kvar finns bönornas skal, dem brygger man och dricker med socker. Det goda innehållet exporteras, bland annat till Europa.

Att man gått med på ett byte innebär inte att bytet gått rätt till. Det handlar inte enbart om vad man väljer, man ska även ha haft en faktisk möjlighet att välja annorlunda, annars är valet inbillat. I relation till deras slantar byts kaffet mot skjortan – vad har de för möjlighet att bjuda över, protestera, dricka sitt kaffe? Jag eggar upp mig. "Det är stöld" utropar jag. "Att stjäla är, också, att betala så mycket att någon inte kan säga nej." Alla protesterar, såklart. Jag går för långt. Men det skiter jag i. Fan, jag dricker inte ens kaffe.

En dag kommer jemeniterna att ta revansch, köpa upp all glögg, julmust och nubbe och den svenska julen kommer att firas med bleka imitationer.

Sedan, efter julmaten, kommer jag att bjuda mina gäster på sötat vatten. Och säga att kaffekaravanen med de tusen vände tillbaka. Hem till sig. På grund av hemlängtan. Och det lär dröja länge innan kamelerna vill ut i världen igen. "Får det lov att vara en liten kaka till sockervattnet?"