Allt är svart. Jag står mitt i klädaffären och tittar på klänningarna som trängs på de enkla metallgalgarna. De kallar dem "baltos" och vid första anblick ser de likadana ut. Ett slags svart säck. Därför att skymmandet är sedligt och titten farlig.

Jag skyler min kropp i det svarta men i det framhäver jag den och träder fram, som kvinna. Det finns en motsägelse här. Ögat fångas av det som söker fly henne. Det har sagts att perversionen var som mest iögonfallande då till och med pianoben skulle iklädas. Offentligheten var ingen plats för lusten, begäret, ben i trä som fick tanken på villovägar och det viktorianska England satte gränser. Gränser som – på sätt och vis - kan liknas vid dem som säger att min kropp måste döljas i den jemenitiska offentligheten. Sexualiseringen av det offentliga jemenitiska rummet går i svart likformighet. Därför är allting svart som klänningen i kassen som följer mig ut.

Men tiden skärper blicken och gör att detaljerna träder fram. Broderier formar blommor och mönster i silver och guld kryper längs ärmarna. Jag ser unga kvinnor vicka på höfterna på ett vis som inte ens en balto kan sätta stopp för.

De mest revolutionära handlingar har bland annat varit de då majoritetens kultur anammats, och förvrängs, lite, lite, i det dagliga livet. Då exempelvis Det Goda har besudlas. I Jemen finns kvinnor som leker med skylandet, de visar upp sig i det plagg som syftar till att förhindra just betraktandet. De tillsätter gulddekor. Och spatserar. En dag blir det kanske till en marsch. Som då vissa människor vägrade att ta bussen till jobbet, därför att den markerade en underlägsenhet de inte kunde ställa upp på.