Jag byter cigaretterna mot vattenpipa och får höra att kvinnor i Jemen inte röker. "Inte när de är med dig", svarar jag. Det är sant. Det är glädjelöst att röka med någon som bekymrat tittar på en och säger någonting tråkigt. "Jag tycker inte om kvinnor som röker." Vem bryr sig, vi tycker inte om män som ogillar att vi röker. Regressen är oändlig och de svarar att de ogillar vår inställning. Och vi är inte de som ger oss.

I hela världen har män sagt att de ogillar när jag röker. Som att jag gör det för att bli omtyckt. Det slutade jag med i puberteten. Och vill jag bli omtyckt kan jag vara precis hur tråkig som helst. Men röka, det gör jag för min egen njutnings skull.

Idag smakar hon druvor och till henne dricker jag te med mynta och kardemumma. Då kommer han och säger att kvinnor inte röker vattenpipa. Vad mer än att skyla mig från topp till tå behöver jag göra för att passera som kvinna här? Jag pekar inte på mina tuttar för visa att jag visst är en, eller att jag minsann har dem, istället frågar jag varför kvinnor inte röker. "Det är svårt att ta hand om hem och barn och röka samtidigt." Men efter tystnaden, sucken och mina rullande ögon säger han att han faktiskt inte vet varför. Och jag muttrar att jag vill röka utan att tänka på det, det är bara en pipa, inget yttrande.

Kvinnor röker! Jag har rökt så många pipor med kvinnor att vi har skapat våra egna moln. De doftar druvor, äpple och cigg och bildar en himmel bara för oss. Där sitter vi och bolmar för full hals medan vi talar om obrukade män som missar sensationen i att kela med en rökig tunga. Det är väl deras förlust. Även om många av tråkmånsarna är rätt snygga. Och en rökig slick på deras trubbiga kind vore på sin plats.

Idag gör jag röken till små munkar som träffar hans nästipp. Det är gulligt när han hostar. Men när han undrar hur mycket jag röker egentligen, då avfyrar jag kanonkulor. "Poff" så är han borta.