Jag tänker på alla de män som säger att de ska göra en till någonting stort, fruga, superstar, ett korintiskt kapitäl. Som att man både vill och förmår bli större än sig själv, som att kärlek och berömmelse kan åstadkomma sådant, som att man vill lämna sin framtid i en främlings händer och säga, "varsågod, vad spännande, hoppas jag blir lycklig". Främlingar har man annat till. Sin framtid ska man hålla hårt i, annars rinner lyckan en ur händerna. Vet jag.

Han kommer från en liten ö, känd för sina pärlor. Så mycket längtan har han i sig att det rinner över. Plötsligt simmar jag mitt däri. Han dricker te, meddelar han, från den kopp jag just lämnade efter mig, på caféet med ökentygerna. "Är det romantiskt eller bara galet?" De är en grupp som skriver reseskildringar för guideböcker. Han vill att jag ska följa med på resan genom den Arabiska halvön. Det låter skoj men så frågar han om jag berättat för pappa att jag kan ha ett frieri runt hörnet. Och jag säger att jag gillar backgammon men inte katt-och-råtta, mer vill han inte höra. Respekt, det lovar han mig. "Tänk på saken."

Jemen älskar han men vi ska bo på hans ö. Från sina 70 resor hit har han samlat på sig antikviteter och skatter. Han bygger ett traditionellt hus. "Välkommen!" Sen inser han att jag är bekymrad, han rakt på sak och jag säger att jag har mitt eget liv att tänka på. Visst vill jag följa med på resan, som börjar i Abu Dhabi, men det är svårt att ha en gammal man i hälarna, en som försvinner i sin egen saknad. Som tror att livet blir bra bara en kvinna kommer och skänker det mening.

"Nej tack!"

Så mycket i livet kommer med förbehåll. Med de roligaste äventyren följer villkor jag inte kan ställa upp på, längre. Han försöker på nytt och lockar med berömmelse och uppvaktning. "Ett TV-team kommer att följa resan." Men jag vill inte synas, höras, ligga. Jag vill bara svettas i solen, dra vitsar för outsiders och bli matförgiftad mellan varven.

Alla dessa män som vill göra en till något stort men inte inser att de därmed krymper en. För en kvinna att leva för en mans skull är alltid något mindre än att hon gör det för sin egen. De män som knådat min lycka har alltid varit sämre bagare än jag själv, även om de fått till det ibland. Så det blir ingen resa, inget giftermål, ingen berömmelse. Det blir till att hålla hårt i den egna framtiden. Det enda jag släpper är den urdruckna koppen te. Som han nu dricker ur. "Du är väl både romantisk och galen", svarar jag.