Sitter man nergrottad hela dagarna och försöker få ordning på två översättningar, en diktsamling och en pjäs, samtidigt som man är i färd med att räta upp ett omkullkastat eget romanprojekt (jag vågar knappt uttala ordet) känns det skönt att ägna kvällarna åt något annat. Nja, annat och annat… Mina senaste två kvällar har förstås också dem haft litterära förtecken. Men de har i alla fall ägt rum utanför den egen trånga skrivkammaren.  Fast trångt var det i ännu högre grad på Rumänska kulturinstitutet igår när Karin Johannisson, idéhistoriker och mottagare av Sorescu-priset, föreläste och samtalade kring gestaltningen av känslor i skönlitteraturen.  Hon började med själva läsningen; under 1700-talet var det en dygd att läsa under stark känsloutlevelse,  man skulle ge starka kroppsliga uttryck för alla de omtumlande känslor som läsningen väckte.  Gråt, skratt, rysningar, rop och andra åtbörder var legio. Under 1880- talet övergick man istället till en mer inåtvänd, kontemplerande läsning.  Lyssnade man på musik var det ultimata uttrycket att blunda för att riktigt leva sig in i verket. Skönlitteratur är som Karin Johannisson uttrycker det gestaltad erfarenhet,  oavsett om det är fiktion eller självbiografi, en åtskillnad som alltså har lösa gränser.  Om vi läser dagens skönlitteratur om 100 år får vi kanske en förståelse för och en inblick i hur dagens människor tänkte. ..

Att betraktandet av konst också kan föranleda starka känslor blev tydligt kvällen innan på Konstnärshuset när Svenska Konstkritikersamfundet inbjudit till en diskussion om Realismen i samtidskonsten. Här blev det nästan tumultartat bitvis när en av den norske konstnären Odd Nerdrums lärjungar (jo , eleverna på hans konstskola kallar sig faktiskt så) stod upp för den konst (Nerdrums barocka form av realism) som han uppfattade som förföljd och förkastad. I Sverige finns inte riktigt motsvarande typ av utbildning och de som på Konstakademien idag väljer att lära sig kroki eller fotorealistiskt måleri, använder dessa kunskaper inte för måleriska syften, utan som ett verkningsmedel i sina konceptuellt inriktade projekt, fick vi veta.

Efter dessa båda sprängfyllda kvällar sitter jag nu här och väntar på nästa litterära skräll. Kl 13 .00 tillkännages vem som får Nobelpriset i litteratur. Ser att Dagens Nyheter gett upp människans möjlighet att välja rätt och låtit en mycket liten katt fälla avgörandet. (Förra året var det visst en lemur) Kanske ett tidstypiskt exempel på kultursidornas kapitulerande….