Igår, på Rumänska Kulturinstitutet i Stockholm,  ljöd startskottet för det nya förlaget 2244 som har ambitionen att gå till djupet med litteraturen från länderna kring Svarta havet, i svensk tolkning. Svarta Havet låter som något mystiskt och outforskat och visar sig också vara det. Inte många svenskar kan på rak arm lokalisera och räkna upp de länder som omger detta hav: Ukraina, Ryssland, Georgien, Bulgarien, Rumänien…Eller ännu mindre städerna i dess närhet med  fantasiklingande namn som dessa: Constanta, Odessa, Novorossijsk, Tuapse, Sotji, Suchumi, Poti, Trabzon och Zonguldak! Visst blir man nyfiken på den litteratur som skrivs på platser med namn som dessa! Fick med mig en av de första bokutgivningarna hem: Elif Shafalks ”Bastarden från Istanbul”.  Redan på sidan 13 fick jag lära mig något om seder och bruk i Istanbul, här direkt ur regelsamlingen ”Kvinnlig vaksamhet”: ”Den Gyllene Vaksamhetsregeln för en kvinna från Istanbul: När man blir ofredad på gatan ska man aldrig svara, för en kvinna som svarar- för att inte tala om svär åt personen som ofredar henne - kommer bara att elda upp honom ännu mer!” Att författaren Elif Shafalk själv blivit ofredad också på andra sätt blir klart när jag får veta att för några år sedan, mellan den engelska och turkiska utgåvan av boken, blev åtalad för att ha ”förolämpat Republiken Turkiet”, enligt artikel 301 i den turkiska brottsbalken. Hon hade kunnat bli dömd till tre års fängelse, men åtalet las så småningom ner. Orsaken till åtalet var några uttalanden, inte av henne, utan av några av de armeniska romanfigurerna! Så kan fiktionen bli till realistiskt sprängstoff!