Huang Lihai, He Zhuangning, Mo Moi, Li Zhangang.

Så lyder de fyra tungvrickande namnen på lika många kinesiska poeter som häromkvällen gästade Stockholm med en uppläsning och ett samtal kring modernitet och tradition i dagens Kina. Dagen innan hade de varit bjudna på lunch hemma hos Tomas Tranströmer (som just mottagit ett stort kinesiskt lyrikpris), och nästa morgon skulle de resa vidare mot Lindesberg, där poeten Arne Johnsson skulle välkomna dem på biblioteket där han jobbar, innan resan gick vidare till Oslo. Det visade sig att internet har inneburit en revolution för spridningen av kinesisk litteratur. (28% av IT-användarna är engelskspråkiga, att jämför med de 23%, alltså nästan lika många som är kinesiska.)Väldigt många poeter, och framförallt kvinnor,  i Kina idag publicerar sig bara på nätet och ingen annan stans.  En av de största kinesiska poesisajterna har till exempel publicerat 40 000 dikter! Och det blev snart tydligt att det inte går att fixera ngn särskild egenskap som utmärker den samtida kinesiska poesin. Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt att i dagens allt snabbare brobyggnad över gränserna tala om någonting som liknar ”nationella särdrag” inom poesin.  De fyra gästande poeterna till exempel, uppvisade alla en slående olikhet i uttrycket. Från klassiskt reflekterande centrallyrik till surrealistisk punk-poesi. Att de kom från samma land märktes bara av språket (och inte ens det, eftersom de representerade olika dialekter) . ”Poeterna här ikväll representerar inte den kinesiska poesin, det enda de kan sägas representera är mångfalden inom den kinesiska poesin”, sa samtalsledaren och sinologen Göran Sommardal.   Landets storlek gör det också mycket svårare att tala om enhetliga trender. I Sverige med sin förhållandevis lilla folkmängd, uppstår lätt trender i litteraturen. Det behövs inte fler än 3-4 böcker med pappa-tema i höstboksutgivningen, för att man genast ska börja tala om en trend.  På frågan om hur det var att bli översatt till andra språk svarade en av poeterna med den lysande sammanfattningen (som blev en dikt i sig): ”Det spelar ingen roll på vilket språk de inte förstår mig”.

En glasklar beskrivning av poesins dilemma och möjlighet!