Man kan fortfarande lyssna på Karl-Ove Knausgårds starka Sommarprogram på nätet, en och en halvtimme som inte bara rannsakade tragedin i Oslo och på Utøya med ett oavvisligt allvar, men som också redogjorde för skillnaden mellan en norsk och en svensk uppväxt (och förhållandet till nationalismen inte minst!) genom att beskriva hur även den mest ironiska unga generationen i Norge förhåller sig till Nationaldagen 17 maj, på ett sätt som är väsensskilt från samma generation i Sverige och deras (obefintliga) relation till samma svenska dag. Knausgårds tankar kastade ljus över den norska översättning som jag just nu sitter och arbetar med, poeten Steinar Opstads dikter. (Även om han aldrig skriver om Nationaldagsfirande eller dylikt)- men jag blir ännu försiktigare med att översätta själva kontexten mellan våra båda nordiska länder som om den vore en och samma. Översättaren måste beakta skillnaden, i allt, inte bara i språkljuden och ordbetydelsen, utan också i sinnet hos medborgarna, i sättet att uppfatta samhället och världen. Först då man förstår skillnaden kan man hitta det uttryck i språket som gör att man kan ta ett steg mot likheten och det som förenar människor, oavsett kultur, paradoxalt nog.Marie Lundquist den 16 augusti 2011 19:21