HENDENE VEV

HENDENE VEV

Eit menneskeliv

er ein vev, voven

av ukjende hender:

truskuld

i barnehjarta,

strålande draumar

i ungdoms hug.

 

Og hendene vev:

liv, fyllte med bragder

som Bayeux-teppet,

men óg Ofelias

og Hamlets lagnad.

 

Varpet er arven

med lange trær

i ætti attende.

Veften i skutelen

som eldsnøgt fer

att och fram,

er livet med glede,

sorg og skam

som lagnaden,

skeilaget,

hardhendt slær

til det me er.

 

(truskuld=oskuld, lagnad=öde, trær=trådar, ætti attende=forna ätter,

skuftelen=skytteln, eldsøgt=eldsnabbt, skeilaget=slagbommen, me=vi)

 

 

En dikt av den norske poeten och äppelodlaren Olav H. Hauge

(1908 – 1994), en av Norges mest erkända poeter genom tiderna. 

 

En dikt som är de enda ord jag kan komma med, efter att igår och idag

ha suttit klistrad framför NRK:s norska utsändningar om illdåden i Oslo

och på Utøya.