Ser Oslobåten passera vid horisonten utanför mitt skånska stugfönster på sin rutt Köpenhamn – Oslo. Passar bra med tanke på att jag sitter och arbetar med ännu en norsk översättning, den fine norske poeten Steinar Opstad, Egensinnig, allvarsam, spännande och oväntad…Man kan tycka att mycket i Norge och Sverige är nästan identiskt, men arbetar man med en översättning får man ständiga bevis på motsatsen. Att vi i Sverige talar om Människan i existentiell mening som hon utan att tänka särskilt på att vi därmed gör människan till femininum, betraktas av en norrman som något mycket märkligt. Och att en odalbonde inte är ett begrepp som förvånar en nutida norrman, men som för en svensk möjligen är ett begrepp som hör hemma på Skansen, är en annan upptäckt. Och det vi i Sverige kallar istäcke heter i Norge issköld, låter hårdare och ännu kallare, eller hur?

Här ett diktexempel av Steinar Opstad, utan (tror jag…) allt för många knepigheter. Först på norska, sen på svenska, dikten är hämtad ur samlingen ”Samle øksene inn for kvelden” från 2005.

 

Sa mange uleste verk

og sa mange timer utan søvn

for jag frykter drømmen

og det ordet som kan legge livet øde

 

Men bøkene venter

oppslått i morgenlyset

for det er när jeg våkner

at jag drømmer og livet kan fullbyrdes

 

Og ikke fra nederlaget valgte jeg ensomheten

men fra lysten, og ikke en dag

glemte jeg ensomheten

eller forrådte jag lysten

 

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

 

Så många olästa verk

och så många timmar utan sömn

för jag fruktar drömmen

och det ord som kan lägga livet öde

 

Men böckerna väntar

uppslagna i morgonljuset

för det är när jag vaknar

som jag drömmer och livet kan fullbordas

 

Och inte från nederlaget valde jag ensamheten

men från lusten, och inte en dag

glömde jag ensamheten

eller förrådde jag lusten