Sent i går kväll – när det redan mörknat utanför fönstren
– passande nog för en som tillbringat så mycket tid i mörkrummet – sände teve
en mycket fin dokumentär om författarfotografen Lütfi Özkök – ”Vindarnas väg”
vilket för övrigt också är namnet på en av hans egna diktsamlingar. Lütfi, som hunnit bli 88 år kom till
Sverige via Paris på 60-talet och
är till skillnad från andra författarfotografer alltså själv poet (och så
småningom tillsammans med sin svenska fru Ann-Marie också en flitig översättare
av poesi). Denna närhet till diken och det poetiska språket har förstås gett
honom en alldeles särskild ingång till alla de stora världspoeter han avbildat.
Han kunde tala med dem på deras eget språk, han hade läst dem alla och lät sina
kunskaper om deras dikt och deras personlighet flyta samman när han avbildade
dem, (”Han fotograferar som en poet och skriver dikter som en fotograf” som
någon så träffande sa i filmen) vilket resulterat i en rad, vid det här laget,
världsberömda bilder av till exempel: Samuel Beckett, Jean Paul sartre, René
Char, André Gide, Jean Genet, Pablo Neruda, Gunnar Ekelöf, Maria Wine, Sun
Axelsson etc etc , Apropå
översättningar talade Lütfi i filmen om de särskilda svårigheter som en poet
som Harry Martinson berett honom när det gällt att översätta hans dikter till
turkiska. det handlade om naturkänslan som ju var Martinsons signum. Omöjligt,
menade Lütfi att finna de turkiska ord med naturanknytning som väckte samma
klang av kärlek, saknad, vemod som de svenska motsvarigheterna. Helt enkelt
beroende på en kulturskillnad som var svår att överbrygga. Allt det där
associativa som språket för med sig, bilderna man bygger upp utifrån sin egen
erfarenhet när man hör enkla ord som till exempel: dagg, sommarkväll, duggregn,
roddbåt, utedass, mygg…Språket innehåller alltid så oändligt mycket mer än bara
det som står på papperet. Något som alltid blir extra tydligt när man
översätter. Man måste lägga till allt som häftar fast vid det från läsarens
erfarenheter och vara medveten om sina egna, kanske omedvetna associationsbanor...
Marie Lundquist den 13 juli 2011 10:57