Omskrivning på omskrivning på omskrivning. Det är vad jag ägnat mig åt de senaste dagarna. Och inte blir det lättare då det handlar om ett för mitt vidkommande ovanligt prosainriktat manus. Följaktligen blir omskrivningarna längre och längre, ( tacka vet jag dikten där man kan zooma in på en enskild dikt och arbeta med den medan de andra kan stå kvar och vänta på sin tur, tillsynes oberörda). Här sätts allt i gungning vid minsta lilla kommateringsändring, för att inte tala om vad nya ordval eller strykningar kan ställa till med. Hela det 130-sidiga (ändå mycket blygsamt för att vara prosa) ordbygget, börjar vackla och pagineringen stuvas om och sen måste man ägna avsevärd tid till att hitta tillbaka till var i manuset man befinner sig. Som för att påminna mig om min rätta hemvist (den hos dikten) kom idag inte bara tidskriften Lyrikvännen utan också i samma plastficka, som om de var förenade i en kärleksfull och tight omfamning, bok nr 44 i Ellerströms Lilla serie, som man som prenumerant får som en extra bonus när det kommer en ny titel i serien. (Nästa år är det faktiskt 40-årsjubileum för denna eminenta serie som startade 1972 med Stéphane Mallarmés En fauns eftermiddag och Ett tärningskast.   Innan kvällen ska jag släppa mina prosiska omskrivningar och sjunka ner i den poet som fått äran att bli nr 44, finskan Mirkka Rekola ( i översättning av poeten Henrika Ringbom). Titeln är En gynnsam plats för hjärtat, Här ett smakprov:

En port

öppnades redan vid födseln

            ovanför dig

När bara en

           återstår att gå genom

vem säger att du inte ska gå genom den

redan medan du lever här.