Allt beckar igen. Våra möten liknar en text som bara består av skiljetecken. Om igen hör jag mig själv förneka den rytm med vilken pennan spelar över papperet. Jag tror inte längre det finns en kärlek som bara lever på ekollon. På natthimlen pekar jag ut Cassiopeja och som ett ömhetsbevis ritar du segertecknet i sanden. Ännu en gång veknar jag inför skuggan av din ögonfrans på sömnens kind.

Fick just via Facebook och min översättare till persiska, Sohrab Rahimi,  ( måste erkänna att bara tanken att jag har en översättare till detta vackra språk  känns en smula hisnande) veta att denna dikt från min diktsamling ”En enkel berättelse” publicerats på kultursidan i Irans största dagstidning med drygt 1 miljon läsare!   Poesins vägar är outgrundliga, och helt beroende av dessa eldsjälar (aldrig har väl ordet varit mer träffande) som arbetar i det tysta och nästan utan undantag helt oavlönat för att låta dikter vandra mellan språken och växa ut till ett alldeles eget alfabet. I natt när jag inte kunde sova läste jag Svensk Bokhandels höstbokskatalog (med sina över 500 sidor är den lagom tuung för att man till sist ska somna av ren trötthet över att hålla upp den…), hittade där flera exempel på dikt i översättning av väldigt olika slag, alltifrån Charles Bukowski till Inger Christensen! Allt är med andra ord inte bara deckare. Ser fram emot hösten!