”…där orden faller i skimrande remsor redan bleknade sedan länge sköra bräckliga faller längs med linjer vilka sträcker sig ut över horisonten säger fjärran säger avlägset säger ouppnåelig sänder otillgänglighetens vägar…”

Vad är nu detta? Jo Lotta Lotass tjugonde publikation, en diktsamling vid namn ”Fjärrskrift”. Den här gången inte i formen av lösa opaginerade blad i en ask (som romanen ”Den vita jorden”) utan tvärtom synnerligen sammanhållet och hoprullat i form av en 50 meter lång och hoprullad telexremsa (!) med ovanstående text.  Verket är framställt i 100 numrerade exemplar och består bara av denna enda mening. Den som vill veta mer om tillkomsten kan med fördel gå in på förlagets hemsida: www.drucksache.se där man också kan beskåda ett antal foton av själva processen. 

Visserligen visste jag att dikten är en förvandlingens konstart, men att den också kunde förvandlas till en hålremsa och elektriska signaler hade jag kanske ändå inte (förrän nu när Lotta Lotass visat att det är möjligt!) kunnat föreställa mig…